Dagens Nyheter – 1 augusti 1865, sida 3

hon vill, antingen på den förgyllda spegeln eller nere i smutsen på gatan, derifrån hon höjer sig surrande af vrede när hon blir störd — säg hvilken är så fri som flugan? För fångenskapen är bandhunden den sorgligaste typ man någonsin kan finna. Han står der fjettrad vid sin koja emedan husbonden icke tål honom inne i rummen och trädgårdsmästaren fruktar att han springa i trädgården. Han kan icke förströ sig genom att läsa eller arbeta, endast hans egna sorgsna tankar är hans sällskap, om man undantager en svärm af frihetens representanter, flugorna, hvilka han förgäfves nafsar efter. Hans dunkla hopp att få följa med husbonden sviker honom timma efter timma, och när ändtligen husbonden går ut får han höra ett befallande nej! som gör slut på hang förhoppningar och försänker honom i sorg. Han får sitt uppehille endast genom sin trohet; ty vaktade han inte gården, så skulle han bli bortkörd såsom oduglig. Hans högt uppdrifna instinkt, som gör att han kan känna sorg, önskningar och andra känslor, gör honom ännu olyckligare i sin fångenskap. — Hvilken af de två skulle du helst vilja vara, bandhunden eller flugan? En famiiljescen. En handtverkare erfor mycken bedröfvelse öfver sin 18-årige sons oordentliga lefnadssätt. Han var anställd på ett handelskontor, och förstörde icke blott sin lön på oförsvarligt sätt, utan gjorde dessutom skulder. Föräldrarne gåfvo honom fri bostad. För att vänja den unge lättsinnige mannen vid ordentlighet, fordrade föräldrarne att han skulle komma hem sednast kl. 11 om aftnarne. HSonen tycktes foga sig deruti, men lät i hemlighet göra sig en nyckel till en bakdörr, och smög sig ut den vägen, då far och mor gått till sängs. Tidigt på morgnarne återvände han tyst och sakta till sitt rum och lade sig till hvila. En lördagsafton hörde fadren, som länge misstänkt förhållandet, hura han lemnade huset. Han steg då upp och öfvertygade sig att han icke misstagit gig. För den gången måste han afstå från att ge sonen en väl förtjent lexa, emedan modren föll i vanmakt vid underrättelsen om sonens uppförande, och vid sitt återvaknande bad manoen att icke ställa till något uppträde, då hon kände sig så illamående. Fadren uppsköt derföre verkställandet af straffet till söndagsnatten, ifall sonen ånyo gaf anledning dertill Modren mådde då ocksä bättre, och föll förmodligen af matthet i djup sömn. Fadren begagnade sig af denna omständighet för att afkyla sin vrede på den vanartige sonen; han hade nemligen beslutat att ge den 18-årige ynglingen ett kok stryk. Han hörde honom gå ut kl. 12 och gömde sig i ett hörn af rummet, tills sonen fram emot morgonen åter kom hem. Knappt ha:e denne passerat förbi fadren, förr än denne rusade på honom. Sonen trodde sig ha att göra med en :juf, och satte sig derför till motvärn med hela sin ungdomliga styrka. Men fadren var också stark. Utan att säga ett ord, brottades de ursinnigt, kommo i mörkret för nära trappan och ramlade utför den tillsammans, med den effekt, att fadren bröt ett refben och sonen en arm och fick dessutom näsbenet skadadt. Ke kalas, afbrutet af åska. I Östgöta Correspondenten berättas, att vid ett sällskapslag den 24 dennes hos skolläraren C. A. Hallberg i Oppeby, åskan mnedslog i rummet der gästerna voro församlade och kastade dem alla sanslösa på golfvet. Värden, hr Hallberg, samt en af gästerna, en fru Wahlström, dödades, de öfriga kommo sig före. De förra hade så ögonblickligen blifvit dödade, att dexas utseende icke undergått någon förändring. En sorglig händelse timade nyligen i irländska militärskolan i England. Gossarne hade arrangerat en lek, som skulle föreställa en episod från Krimkriget. Ett fäste hade blifvit uppbygdt och skulle just stormas, då idetsamma en bundt fyrverkeripjeser exploderade i fästet och en af försvararne, en fjorton års gosse, dödades och tre andra gossar farligt sårades, hvilken sorgliga händelse -——— ) FTT (RP