Dagens Nyheter – 1 augusti 1865, sida 2

nornas läge ungefärligen beräkna, hvad klockan kunde vara. — Jag har tid nog på mig, mumlade han med låg röst. Han begaf sig med raska steg till det tält, som beboddes af donna Hermosa. Talrika och vaksamma krigare höllo vakt utanför detta. — Hon hvilar, sade han halfhögt till sig sjelf; hon hvilar försänkt i ljufva englarena drömmar. Min. Gud, du som vet huru högt jag älskar henne, och huru mycket jag uppoffrat för henne, gör henne lycklig. Derpå gick han fram till en Vvaquero, som stod lutad mot ett träd och rökte sin cigarrett, med ögonen oafvändt fästade på tältet. — Verado, sade han till denne med en viss rörelse, som han icke förmådde undertrycka, jag har tvenne gånger räddat ditt lif, med fara för mitt eget. Kommer du ihåg det? — Jag kommer ihåg det, svarade vaqueron lakoniskt. — I dag kommer jag och ber dig om en tjenst; kan jag räkna på dig? — Tala, don Torribio, jag skall göra allt hvad i min förmåga står för att tjena er. — Tack, käre kamrat. Mitt lf, min själ, allt som är mig dyrbart i verlden, finnes inneslutet i detta tält. Jag anförtror det i din vård; svär du att försvara det, hvad än må hända? — Jag svär det, don Torribio. Detta tält, med hvad derutinnan är, skall vara heligt; hvarken fiende eller vän skall släppas in deri. Jag och de män, ni ställer under. mitt kommando, skola låta döda oss heldre, än at.