Dagens Nyheter – 31 juli 1865, sida 1

hvem vet, om inte det, som hon har att säga mig, är af stor vigt för oss. om — Tack, Estevan! Du är dig lik, sådan du alltid varit, trofast och oförskräckt. Fe, Mor och son togo hvarandra i famn, och gingo derpå in i huset. Sedan don FEstevan presenterat sin mor för egarinnan, begaf han sig ut för att söka upp den person, som han tänkte skicka till don Pedro med brefvet. Omkring en eld, som var upptänd midt på en af gatorna i byn, lågo flera karlar och sofvo, insvepta i sina kappor. Estevar skakade en bland de sofvande i armen. — Upp med dig, Tonillo! sade han. 8e så, res på dig vu; du fär lof att rida tll las Norias i ett vigtigt ärende. — Jag kom ju derifrån för knappt en half timma sedav, mumlade vaqueron yrvaken och gnupgade fig i ögonen. — Jag vet nog det, min gosse, svarade den unge rannen; det är just derföre jag vill ha dig till Ludbärare; du känner vägen bäst. Dessutom skall jag säga dig, att det inte är mig du gör en tjenst, utan donna Hermosa, som ... i Är det donna Hermosa som skickar mig? pade Tonillo, som vid ljudet af detta namn genast blef riktigt vaken. Säg, hvad är det jag skall uträtta? fortsatte ban och steg upp. — Så der flivk vill jag du skall vare, min vän. Stig straxt till häst; du skall föra fram det här brefret till don Pedro, Det är från hans dotter; deraf kan du förstå, hur Vigtigt det är.