Dagens Nyheter – 27 juli 1865, sida 1

sade otvetydiga tecken till en stor förskräckelse, Spåmannen var särdeles glad åt hyad som. händt; ty dels hade sammanträffandet. med debåda qvinnorna inbringat honom de värdefulla smyckena, des hade han derigenom fått bekraftelse på sin makt och märkt till hvilken: grad de lättrogna och vidskepliga indianerna. läto lura sig. Efter vid pass en qvarts timmas promenad, anlände de till ett tält, framför hvilken de förbundna stammarnes fana svajade och en mängd spjut prydda med skarlakansröda fransar voro nedstötta i marken. Fyra krigare gjorde vakt utanför detta tält. — Här är det, sado spåmanren till donna Mannela. — Godt! svarade mexikauskan; min far Jåter oss väl gå in ensamma? — Vill min mor, jag skall lemna er? — Ja; men min far kan vänta på oss härutanför. — Jag skall vänta, svarade spåmannen : och kastade en misstänksam blick på de båda qvinnorna. På en vink af spåmannen, läto vakterna fruntimren fritt passera. Med klappande hjertan inträdde de i tälet; detta var tomt. De kunde icke återhålla en suck af tillfre dsställelse; don Torribios frånvaro gaf dem tid att bereda sig på det möte donna Hermosa skulle ha med honom. S påmanren hade ställt sig vid ingången till tältet; denne man, som helt nyligen blifvit gez