Dagens Nyheter – 27 juli 1865, sida 1

Riksdagsmannavalet i Stockholm skall förrättas i morgon. Det erbjuder icke något särdeles bryderi för valmäönnen. Allt hvad de flesia hafva att göra är att gifva sina röster åt sina förra representanter, med två undantag. Desse hafva nästan alla uppfyllt de anspråk som valkretsarne billigtvis kunnat hafva, och veterligen har ingen förändring föregått i deras åsiguwr. De hafva, sammantaget, uppehållit hufvudstadens anseende och bildat kärnan i borgarståndet. Endast i första valdistrikiet torde det vara skäl att göra ott ombyte, då man der har tillfälle att få till sitt ombud en framstående förmåga, grosshandlar Wallenberg. Man har befarat att han i barklagstiftningen skulle utöfva ett inflytande, åsyftande att hindra uppkomsten af nya banker. Men då ny lag om enskilda banker blef stiftad vid förra rikgdagen, kan denna fråga ej gerna komma å bane vid den stundande riksdagen. Deremot kan hr Wallenberg der få nytt tillfälle att bereda nya lättnader åt handeln och sjöfarten, som ävnua äro betungade med en mängd onödiga kontroller, hinder och pålagor (vi mena nu icke tullafgifterna), hvilket särdeles betungar Stockholm, som har den största handeln, de största fabrikerna och de mesta handtverkerierna. Femte valkretsen har förlorat sin ene represcutant genom dödsfall. Denna krets har en gång förut utmärkt Big genom att uppsöka till sitt ombud en utom densamma boende man med framstående förmåga, ehuru denne (rek: tor Siljeström) tyvärr för sjuklighet måste afsöga sig uppdraget. Den kan nu insätta i borgarståndet en annan man med stor förmåga och stor sjelfständighet: löjtnant Julius Mankell. Inom distriktet känner man väl hans stora organisationsförmåga, hans rediga hufvud och hars goda kunskaper. Hvad man bör väl taga sig tillvara för är att låta narra sig af ett tjog fabrikanters ifriga äflan genom deras köpta organ att gå dem WVllbauda med att för deras räkning gifva sina röster åt dem som de önska till ombud. För hvarje röst som en valman beskedligt gifver åt en prohibitist löper han fara att efter nästa riksdag få sina hushålleutgifter ökade med några öre på hvart skålpund socker, 1 rdr på hvar aln kläde, 24 skilling på hvar aln 2-riksdalers siden eller 1 riksdalers ylletyg o. 8. v. Hufvudsaken är nu att välja sådane som man kan lita på att de vilja göra af med de fyra stånden och befria oss från adelsväldet. Det är af största vigt att sätta in säkra personer i borgarståndet, ty der finnas en hel del som stå färdiga att votera omkull representationsförslaget om de blott se någon brosch i hufvudstads-representanternas vid förra riksdagen kompakta kärna. De gamla äro förklarade vänner af förslaget, men prohibitisterna äro fördiga att offra allt ät adeln bara den vill hjelpa dem att få skinna sin nästa, De gamla riksdagsmännen äro, endast med två undantag: