Dagens Nyheter – 26 juli 1865, sida 3

audra. Plötsligt kom en högvextindian fram, fattade donna Hermosa kring litvet, lyfte upp henne från marken och tryckte en duktig kyss på hennes hals. Vid denna oväntade händelse uppgaf den unga flickan ett rop af fasa, gjorde en öfvermeneklig ansträngning för att komma lös ur indianens armar och gaf honom en väldig stöt för bröstet. Den rusige vilden kunde icke hålla sig på benen, utan förlorade jemnvigten vid stöten och föll till marken en bit ifrån donna Hermosa; men nu blef han arg, reste sig åter upp och rusade, lik en jaguar, mot den unga flickan. Donna Manuela skyndade att ställa sig i vägen för honom. — Tillbaka! sade hon, och lade beslutsamt sin hand mot indianens bröst, denna flicka är min syster. — Zopiloten ären krigare, som aldrig lemnar en skymf ohämnad, svarade vilden med rynkade ögonbryn och tog fram en knif. — Vill du då döda henne? utbrast den gamla damen med fasa. — Ja, jag vill döda henne, återtog han, om hon icke går in på att följa med mig till mitt tält; hon skall bli en höfdings hustru. — Du är tokig, återtog Manuela, ditt tält är fullt; det finng icke plats för en eld till der. — Åhjo, jag har plats nog för två, svarade indianen med ett försmädligt skratt; och eftersom den der flickan är din syster, så skall också du få följa med. .. Emellertid hade denna ordvexling lockat