Dagens Nyheter – 25 juli 1865, sida 2

En af den gamla Vasnällens ältlingar. Vi ha meddelat underrättel-e om Gustaf IV Avolfs dotters död. Vi införa ur Göteborgs-postens stockholmsbref följande vackra skildring af hennes personlighet: Ni har förmodligen sett att enkehertiginnan Sofia af Baden nyligen aflicit i Karlsruhe. Dotter af den afsatte konung Gustaf IV Adolf, fortfor hon intill sin död att hysa en varm känsla för sitt gamla fidernesland. Ofta kunde hon ce) i handling ådagalägga den, men då tillfälle erbjöds försakade hon det icke. Se här et! exempel derpå. För vidpass tio år sedan an: kom en artist till Karlsruhe. Han insjuknade i svår nervfeber. Hotellvärden kallade til den redan feberyrande fremlingen en läkare och en polisman. Vid undersökningen af den sjukes papper befanns kan vara svensk. Efter någrs dagars förlopp flyttades han till ett privat logis emedan han led af bullret på hotellet och en omsorgsfull vård behöfdes. Den fick han också. När han blef bättre besöktes han af en äldre dam, fom, då han visade en viss förlägenhet art tala tyska, försäkrade, att hon gerna hörde honom tala svenska, fastän hon deraf blott förstod några få ord. Återställd till helsan men ytterst svag, tillrådde honom läkaren att några veckor njuta af den rena landtluften i grannskapet af Kurlsruhe. Artisten meddelade nu öppet att hans klena kassa icke medgaf er sådan utgift; men då läkaren upplyste at lefnadskostnaden var ytterst billig, så gaf har med sig, sedan läkaren underrättat att han redan uppgjort ett aftal med domainucförvaltaren på Ludvigshof. Dit begaf artisten sg, för vånad öfver de ytterst billiga utgifter, som hans sjukdom medfört. Haus värdfolk vor särdeles vänliga, och genom den friska luften och den goda vården åte vände krafterna snart En dag besöktes han af läkaren, som frågade om han ej började känna något behof af att arbeta, och om han ej skulle vilja måla någon vy af ett svenskt kungligt lustslott? Förvånad häröfver sporde artisten: hvilket? Jag tror det heter Haga. Här finnes en konstilskare som just övskar sig denna vy, — sade doktorn. Efter någon tvekan antogs förslaget, dock under ursäkt, att taflan måste målas helt och bållet ur minnet. llan grep verket an, och då taflan blef färdig, besökte han läkaren, som lofvade att visa den för konstälskaren. Dagen efter mottog artisten 300 gulden. Men taflan är icke värd tiondedelen, utropade han. Det kan endast köparen bedöma, svarade läkaren vänligt. Hvem är då denne ir äcenat? sporde artisten. Jo, enkestorhertiginnan, som fått veta att ni är svensk, som dragit försorg om er under ejukdomen, och som önskar att ännu en gång få höra er tala svenska. Dagen efter åtföljdes han af läkaren till enkestorhertiginnan, och införd i ett kabinett på slottet, mottogs han af den ädla damen. Tala svenska, sade hon med rent uttal, ty ni skänker mig derigenom en verklig njutning, tillade hon på tyska. En stund derefter visade hon ett öfver soffun hängande porträtt af konung Oscar, som så ädelmodigt upphäft förbudet för Wasafamiljen att besöka Sverge — och här, sade hon, hänger er tafla; den erinrar mig om de gladaste åren af min barndom. Och två stora tårar trängde sig fram ur hennes milda ögon. sam desstnndidet