Dagens Nyheter – 24 juli 1865, sida 1

Stor eldsvåda på Kurgsbolmen. Klockan omkring 2 natten mellan lördagen och gärdagen väcktes butvudstaden at hätvigt klämtande. Den sorgliga sigvalen upp10g8 och gergafs af kyrta efter kyrka med tredubbla slag, betecknande att eiden var los i någon af de norra törsamlingarne, Då man kom ut visades vägen till brandstället svart, oaktadt sommarnatters dagsljus, af väldiga eldmassor och långa, tunga rökkolonutr, som låvgsamt vältrade sig irumåt jå löga höjd upp i atmosferen. Det var klart att elden var lös på Kuogsholmen. Dit strömmade redan vid första klämtslagen massor af mennickor som på lördagenatten voro senare än vanligt ute eller som voro stadda på hemvägen från landtfärder. Deras antal ökades hvarje sekund af folk som i hast klädt sig för att se på eidsvåda — ett nöje som är Stockholmaren och svensken i allmänhet temligen ensamme förbehållet, emedan här ej fiones ett ändamå:senligt brandväsende. För den som kom från Clara-trakten öfver Gamla Kungebolmsbron och begaf sig upp på det höga berget till venster om stora Kungsholmsgatan erbjöd sig de skönaste utsig1er af det most olika elag. Blickade man åt norr, öster och söder, så hade man framför sig duet knappast i hela verlden öfverträffade panoramat at Stockholms stad, genomskuren af ännu ofyllda vikar, fjärdar och vatteudreg, domincradt af böjder och kransadt af väldiga skogsmassor. Några steg längre bort åt vester mötte ögat den rysligt sköna taflan af ett kolossalt bål, redan till stor del nedbrunnet, men ur hvilket ännu giriga tungor spelade efter mera rolf.