Dagens Nyheter – 20 juli 1865, sida 2

Jag öfverlemnade den hulda läsarinnan åt sitt öde, det vill säga åt myggor och annat yrfä, som surrade kring henne, och fortsatte min väg; men om det var slumpen, elier någon fint af min mage som lät mig komma i Botundan vill jag icke bestämma, alltnog, jag befann mig helt plötsligt inne hos den allom bekanta fru Lundström, der jag blef serverad med ett större parti kräftor, hvilka så togo min uppmärksamhet i anspråk, att jag glömde både verlden och mig sjelf, tills mutter underrättade mig om att spektakeltiden var inne. Men Thalias tempel egde den aftonen ingen dragningskraft på mig. Man gaf för sjunde gången De gamla ungkarlarne; men gamla ungkarlar ha alltid varit mig en leda, och jag fruktade att draga kritikens bart huggande svärd emot dessa franska typer, med hvilka vi Gud vare lof icke ha något gemensamt. I stället gick jag hem och tecknade upp mina iakttagelser på en promenad till Humlegården. —Sson.