Dagens Nyheter – 19 juli 1865, sida 2

Taylor, som från Edinburg tillkallats för att vårda sin dotter under hennes besynnerliga sjukdom. Denna började redan förliden höst med kräkningar, vanligen efter måltiderna. Efter en I två dagars illamående blef patienten åter bättre, och sålunda omvexlade tillståndet hela tiden. I november uppehöll sig fru Pritchard någon tid på besök hos sina föräldrar och återvann derunder till en del gin heisa, men straxt efter återkomsten till sitt hem insjuknade hon ånyo med samma symptomer som förut. Hennes man påstod att hon led af gastrisk feber, men använde ivgen medicin härcmot, endast stimulantia för att stlärka krafterna, såsom champagne, bränvin och andra starka drycker. Hon befann sig i följd deraf ofta i ett slags rus, ur stånd att närmare reflektera öfver sitt tillstånd eller att tydliger derför redogöra iuför andra. Detta var 1. ex. förhållandet, då en annan läkare en gång tillkallades. Han förklarade att patienten befann sig i så upphetsadt tillstånd att han för ögonblicket icke kunde något vidgöra. Möjägen var det äfven mördarens afsigt att minska plågorna och hos husfolket framkalla en annan förklaringsgrund till symptomorna. Stundom uppskickade khan till henne särskilda läckerheter, men då någon annan kom att smaka på dem, såsom händelsen var en gång med en rar ostsort och en annan gång med ett slags äggtoddy, befunnos de illasmakande och föranledande qväljuingar. Det inträffade stundom att andra af husets folk blefvo iilamående efter måltiderna, men man fistade ingen uppmärksamhet dervid helst husfadren sjelf icke var fritagen från dessa krämpor. Då doserna voro så små att de endast under :enp längre tid kunde undergrätva och förstöra orgauismen, behöfde han nemligen icke alltid vidtaga särskilda försigtighetsmått för att hindra audra att förtära af de förgiftade födoämnena. Hushallet bestod af herrn och frun, barnen, två inackorderade medicine studiosi och två tjenstilickor, en köksoch en huspiga. Den seduare var en ung esjuttonårig flicka, Marie Mac Leod, som i hemlighet var doktorns älskarinna och hvilken han lofvat gii termål, i händelse fru Pritchard skulle dö före honom. Då hon vanligen uppassade frun och uppbar maten, är det visserhgen möjligt, att han ofta betjenade sig af henne för att verkställa förgif:ningarna, men sannolikt utan att hon var medvetande derom. Vid ransakningen lemnades denna möjlighet alldeles åsido, ehuru den anklagades advokat vid sitt försvar sökte göra henne till den enda brottsliga. Detta väckte mycken harm, då en hvar insåg det orimlga deri att en oerfaren flicka skulle kunna så afpassa doserna, att den ömme och bekymrade maken, ty sålan visade han sig alltid, icke skulle, osktadt er faren läkare, upptäcka hennes nedriga konster. När fru Pritchards sjukdom antog en alltmera oroande karakter — hon fick slutligen aldrig en blund i sina ögon trots alla stimulantia — skref man till modren, som öfvergaf hus och hem för att sjelf vårda sin sjuka dotter. Hon anulände dit den 10 februari, men det dröjde icke länge förr in hos henne, en frodig och stark qvinna, visade sig symptomer af samma sjukdora, såsom doktorn sade. Hennes konstitution var emellertid alltför stark för att egna sig åt ew så långtrådigt experiment, hvarför mera heroiska medel anlitades. Härtill erbjöd sig ett godt willfälie genom fru Taylors vana att vid nervös hufvudvärk begagna Battleys stillande droppar, hvari ingick opium. Man behöfde endast tillsätta ett sturkt verkande gift och kunde sedan skylla på op:um. Den 24 februari inträffade avt fru Taylor, sysselsatt med brefskrifning, plötsligen föll från stolen och förlorade sansningen. En doktor Paterson tillkallades och fann symptomerna hintyda på något starkt narcoticum men att hennes tillstånd redan var hopplöst. Han såg vid samma tillfälle fru Pritchard och kunde icke undertrycka den tanken att hon led af antimonmi förderfliga verkningar, men han nämnde icke ett ord derom för mannen. Följande dagen dog svärmodern och den 8 mars tillsändes honom från vederbörande myndighet formulär till dödsattest med uppmaning att på vanligt sätt ifylla densamma. Han svarade skriftligen, såsom han sjelf tyckte mycLL LLL LK LL tu 00000000000-0tnisoortoytsire