Dagens Nyheter – 18 juli 1865, sida 1

Några äctaljer från eldcsvådan i Carlstad. Vi ha erhållit ytterligare åtskilliga underrättelser om denna clasvåds, hvilka torde intressera allmänbeten. Det har redaov fera gånger och i zila tidningar varit omtaladt, hvilka vackra 1ö:tjenster teaterdirektören Agardh förväirfvade sig under räddningsarbetet. En liknande ära fordrar rättvisan att göra åt fera personcr, som gjorde nästan öfvermenskliga ansträngningar. Man nämner bland dem landsböfdingen Ekström. Fråu det ögonblick, då eldsvådan blef känd och intill dess att den var släckt, var han i den mest ansträngande verksanihet, än jå den ena punkten än på den andra, lcdande och arbetande med släcknirgen i den mån hans förmåga medgaf. Vid kl. 5 på e. m., således omkring 5 timmar efter cldens utbrott, fingo några personer tillfälle att erfara huru odeladt landshöfding Ekström eguat sin omtauka åt räddningsarbetet. En landskontorist träffade då lanusköfdi.gen vid vestra bron, som just var riddad, och sade till honom: Jag skall helsa landshöfdingen från dess familj; den är på Wåxaäs. — Nä, Gud ske lof, svarade landshöfdingen, jag har icke vetat hvar den varit. Vid räddningen af lagman Weinbergs hus tillkommer äran hufvudsakligen cn hr Testholm från Örebro. Det var egentligen han, som genom sin energi tvingade det ovilliga landtfolket att bistå med slickningsarbetet, och han låg länge på taket och arbetade sjelf dermed. Ena ung hr Cabriel Rubenson från QGöteborg utmärkte sig på flera ställen och intärde cn i Götelorg bruklig metod att skydda sig mot hettan under det han förde sprutslangen. Han fick nemligen tag i spelbordskifvor och verkställde sitt arbete, liggande bakom dessa. En faktoriegare Andersson bidrog genom en ovanlig raskhet till räddningen af. flera smärre hus. år Skådespelaren fvensson Vid hr Agardhs kassakista, och biträdde äfven på flera andra ställen. Äfven hr Pettersson, af samma gällskap, arbetade oförtrutet. En ung finne af tysk härkomst, vid namn Floessel, at spenslig figur, så att man visst icke af honom väntat en sådan uthållighet, bemäktigade sig en häst och kärra, och fick likaledes tag i en vatteniunna, samt syntes derofter i 8 å 9 timmar oafbrutet och lugnt köra sin vattentunna mellan brinnande bjilkar och ramlande väggar. Ewt bedröfligt motstycke till dessa företeelser var svagheten hos chefen för den på Trossnäsfältet förlagda beväringen, major Montgomery. Som man redan vet skref borgmärstaren straxt på middagen på landshöftdiuvgens befallning och skickade med kurir ut till maäjoren en order att låta beväringsmanskap marscherain, emedan staden var i farä. Måjoren hade förut order alt låta manskapet uppbryta från cxercisplatsen på måndagsmorgonen (om