Dagens Nyheter – 17 juli 1865, sida 1

— Då slåss vi med dem och tage vägen öfver deras lik, om så fordras. — Men tänk, om ni sjelf blir dödad.353 — Bah! donna Hermosa väntar mig, och då blir jag säkert inte dödad. — Jag vill into disputera med er. Som Jag redan förutsett hvad beslut ni skulle fatt, har jag gjort allt i ordning för afresan. Hästarne stå sadiade, och tvenne betjenter vänta på osa När ni behagar, kunna vi ge oss utaf. — Tack, Estevan! sade don Fernando, i det han tryckte den unge mannens hand; ni är en sann vän — Jag vet väl af det, svarade denne och smålog. : Don Estevan Diaz utstötte nu en gäll hvissling; straxt derefter inleddes ett par sadlade hästar på gården af tvenne tjenare. — Nu rida vi, sade don Fernando, sedan han svingat sig upp i sadeln. — Framåt! sade öfverfogden. De sporrade hästarne och banade sig väg, så godt de kunde, genom den hop nyfikna, som samlat sig utanför fästningåporten för att så snart sota möjligt få del af desyheter, som ingingo angående de anryckande tfödskinnön, Den lilla truppen red i skarp traf utför sluttningen som ledde från fästningen ned till byn. Under hela vägen genom byn bestormades de med frågor af de nyfikna, hvilka de 1 förbifarten besvarade, huru det föll sig, När de ändtligen hunnit förbi de bebygda strakterna, saito de af i sporrsträck rakt åt Cor-millo till, utan att märka det några personer, som sågo särdeles misstänkta ut och voro in