Dagens Nyheter – 17 juli 1865, sida 1

AB AVSASEE FFSSVARSSENNIIVER (NINAS SES S ASSA AES AAA SESeneA NUR SSR RK R Tr kerheti här; försök att öfvertala don Pedro att komma hit, så vida det inte redan är för sent. Ingen kan förutse följderna af detta infall, och man kan inte vara nog försigtig. Jag skulle känna mig lycklig, om vi hade don Pedro och hans dotter här ibland oss, till dess faran gått öfver. — Jag tackar er, öfverste, ert råd är godt. Jag skall använda hela win ötvertalningsförmiga för att förmå don Pedro att följa det. Jag hoppas ännu fullt och fast, att våra fiender inte skola korma att göra så stor skada, som ni fruktar, ty känner jag dem rätt, så fly de lika hastigt som de kommit, om de märka att de blifvit upptäckta och deras planer genomskådade. — Gud gifve, att ni talar sannt: Jag vågar dock inte tro det. — Farväl, mina herrar, och lycka till! sade den unge mannen och tog de båda gamla krigarne i hand. Derpå lemnade han rummet. Don Estovan Diaz väntade honom på gården. -Nåväll sade öfverfogden till honom, eå snart han hunnit utom porten; ni har väl hört nyheten, don Fernando? Indianerna komsma antågande, telrika som flugor, säger man. — Ja, jag fick just nyss veta det. — Nää! hvad tänker ni göra? — Jag rider straxt tillbaka till Cormille. Hum! Gud vet, om det är så klokt, sade don Estevan och runkade på bufvudei; oi vet inte, buru hastigt de der satarne utbreda sig åt alla håll. Sannolikt stöta vi på rödskinnen under vägen.