Dagens Nyheter – 15 juli 1865, sida 2

faror; de räkna icke för en obetydlighet resor på ett par hundra mil för att söka fiskbankar, der de gedan idka fiske på ett djup af 150 famnar och deröfvex. Carl Heines testamente. Den nyligen aflidne bankirens testamente öppnades den 10 juli på rådhuset i Hamburg, hvarvid omkring 150 åhörare infunno sig. Testator önskar begrafvas tidigt någon morgon, enkelt och utan procession. Firman upphör och till universalarfvinge är den aflidnes enka Cecilia Charlotta, född Fould, utnömnd. Bland de talrika och ytterst betydliga donationerna nätnes äfven kristna församlingen i Hamburg och Altona, hvilka erhålla lika mycket som de judiska. Konstexpositionen i Hambnrg får 200,000 mark. Kontorspersonalen är ihågkowmen med verkligi storartade belopp f ända till 40,000 mark, lIkasom samtliga tjenarepersonalen. Skalden Heinrich Heines enka erhåller en årlig ränta af 5,000 francs, de närmaste slägtingarne kapitaler af inda till 500,000 mark. Alla den altlidnes privata gäldenärer, som äro skyldiga mindre belopp än 1,500 mark, få, om de begära det, siva skulder efterskänkta, för större belopp får hvarken enskildt kräfvas eiler lagsökas, och fordringar öfver 40,000 mark få, om så önskas, utestå ännu ettår mot samma ränta som förut. — Hela förmögenheten uppgick enligt bouppteckningen till öfver 13 millioner rdr. En svensk i Haribergen skKritvyer till Göteborgs Handels-tidning: Det underbart sköna i dessa bergsforiwationer och som jag icke ens vill försöka skildra bar blifvit förbättradt af den menskliga omtankan. — Under ett helt år ha dessa berg blitvit besökta blott af en: enda svensk, utom mig. Desto mera glädjande var att finna det en Forst-ecimbetsman från Sverge f. n. vistas derstädes. Tvifvelsutan skall han inhemta mänga för vårt land nyttiga lärdomar och lära oss alt såväl med barrsom löfskog bekläda våra många kala berg och kullar. — Det förundrade mig att vårt Nitroglycerin-bolag icke skickat någouv kunnig person till dessa nejder, för att derstädes .anväuvda den gagneliga uppfinningen. Hvarje gång vi svenskar kunna gifva det öfriga Europa någon nyttig lärdom, bidraga vi ock vit underhålla grönskan af den lager, som fordom krönte vår panna. Uti det ifrågavarande fallet kunde ju ock en ekonomisk fördel förenas med spridandet af värt lands ära.