Dagens Nyheter – 15 juli 1865, sida 2

spratt, er inbiliniug veiat spela er. ller hur tror ni, major? — Jag säger bara, det är vil om så vore, svarade denne och skakade på hufvuict. — Bah! utbrast don Fernando, lifvet är ju så kort, hvad tjenar det då till att fördystra detsamma genom inbillade olyckor, i brist på verkliga. Dessutom, hvem ha ni egentligen att frukta ? — Åh! hvad vet jag? Häc på gränsen går man aldrig siker. -—Det är väl inte så farligt heller. Indianerna ha på sednare tider blifvit fromma som lamm. I detta ögonblick inträdde en betjent i salen. — Hvad vili ni? frågade ötversten. — Ers herrlighet, svarade betjenten, en person, som nuyss ankommit hit, ber att få tala med er. Han har vigtiga nyheter att meddela. Detia budskap slog ned som en bomb bland de tre bords gästerna; förvåning och bestörtning afmålade sig på allas ansigten — Låt honom komma in, sade öfversten n. Ödet tycks vilja besvara er fråga i mitt ställe, tillade han, vändande sig till don Fernando. Vi få väl höra, svarade denne med ett tvuuget leende. Steg hördes ljuda i det närligg zande rummet, och den anmilde visade sig i dörren. Det var Pablito. Denne såg verkligen ut att ha dåliga nyheter att berätta. Man kuode se att ban nyligen varit med i någon förfärlig strid. Hans kläder voro sönderslitna och nedsölade af smuts