Dagens Nyheter – 13 juli 1865, sida 2

— Hvad betyder detta, mina herrar? sade han. Don Torribio, är det så ni lärt er vett och fina seder i Europa? En sådauder belefvenhet sätter jag inte mycket värde på. Om ni hatar någon bland mina gäster, passar det er inte att här i min salong låta er ilska utbryta. Har vi någon rättighet att känna er stött öfver don Fernandos närvaro? Nej, ännu är ni icke min måg, och jag ämnar visst icke fråga er till råds, hvilka personer jag skall mottaga i mitt hus. . — Ni må gerna för mig mottaga hvilka tvetydiga herrar ni behagar; jag har aldrig tänkt blanda mig i den saken, svarade den unge mannen och bugade sig, Don Fernando gjorde en rörelse, likasom ville han störta sig öfver den man, som till den grad förolimpade honom; men han tyglade sin vrede. — Don Torribio täcktes öppet förklara hvad han tävker, sade han helt lugnt och kallt, och icke tala i gåor. — Hvems är felet, min herre, om jag talar i gåtor? Ni är ju en gåta, hela karlen. — Nog nu mina herrar, ropade don Pedro, ett ord till i detta ämne vore en dödlig förolämpning mot mig. De båda unge männen bugade sig djupt för godsegaren och gingo hvar åt sitt håll, sedan de likväl först utbytt en blick, so., sade mera in många ord.