Dagens Nyheter – 13 juli 1865, sida 2

Hällegangsoch Polisnyheter. Sföld. Förre gardisten Johannes Nilsson, häktad och tilltalad för att natten mellan midsommardagen och derpå följande söndag hafva tillgripit en klocha med tillhörande kedja från br KE. Svanberg under det att denne sof i sut tält ute å skarp: skyttelägret, var i måndags uppbhemtal till rådhusrattens tredje afdeluivg, för att undergå vidare ransakving. — Kanhända att du i dag vill bekänna att du begått stölden? frågade ordf. vänd till fången. — Nej. jag har hittat den i en buske, svarade den tilltalade. — Om också någon annan skulle ba tulit den, så vill du väl inte iobilla mig att tjufven lagt klockan så öppet att du hittade den? återtog ordf. — Fjufvar bruka gömma bättre än sä. Nilsson vidhöll sin uppgift att ban hittat klockan. Alla de skarpskyttar, som postat utanför hr Svan bergs tält den iträgavarande natten då stolden skedde, voro inkallade, och bördes först alla upplysningsvis, brarefter tre af dem lingo gå ed på sina berattelser. Eit af vittnena berättade, att då br Svanberg om natten gåll in i sitt tält, så hade han innehaft klockan; de bäda andra vittnena hade sett kedjan skymta fra ur en ficka på rocken, som hängde straxt innanför den balföppna talttuckan; men ingen af de posterande hade förmärkt någon främmande person gå ut elter in i tältet under den tid då tillgreppet påtagligen skedde; dock förklarade ett af vittnena att en person mycket väl bokifrån kunnat ivkomma i talet utan att bli bemirkt. — Utaf dessa berättelser framgår tydligt att an: tingen har du sjelf stulit uret, eller har du fått det af tjufven, återtog ordf. — Jag har hittat det, vidhöll Nilsson. Ett annat vittne, en kaltakior, hördes och berättade att han sett tilltalade Nilsson ute å Ladugårdsgärdet båda lagerdagarna, och att den tilltalade halt mycket att skolla med en annan person vid namn Nilsson. För denne sistnämndes mkollande till rätten uppsbjö:s målet till annan dag. EU nyt! Lundins-måeår Brita Blisabeth Larsson, husvu till f. lykttändaren Larsson gick kl. 1U—1Il en afton i torra veckan vid Rorsifandskanalen, nedanför norra arbetsinrättningen. Hon drunknade der; och vid polisferioret uppgafs att hon af vada kommit i vattnet. Misstankar uppstodo emeltertid sederuvra emot en person vid namn Albert Norgren, till yrket skräddare, att han i någon mon skulle vara vållande tll Larssons död, bviken förmosan fick stod dersf att Norgren, allisedan olyckan inträffade, hållit sig undan Eu dotter till den drunknade har nembgen iofor poliskammaren uppgifvit, att Norgren och hennes mor, emellan hvilka tidtals ett förtroligare förhallande egt rum, flera gånger varit oense, derunder Norgreo hotat hustru Karsson till lifvet Norgren hade på onsdagsaftonen ätfoljt hustru Larsson vill blipplryggan och efur det olyckshändelsen intraffat kommit bem till dottern och berättat, att modren fallit i vattnet vid siut försök att opptaga en buni, som hon hade med sig. Men vil närmare efterseende belanns det, att bonden var torr och kande sälvdes icke nyss förut hafva varit i vattnet. Dennis besynnerliga omständighet i forening dermed att ett par ännu okanda gqvinonor, hvilka samtidigt med hustru Larsson och i samma ändamål som hon uppehållit sig å klappbryggan, for andra personer Omtslat, att Norgren, I stallet för att bjelpa henne, hkksom sokt hindra benne från alt komma upp på bryggan, föranledde Nor, rens ifriga efterspanande, och var han vill i gär antraflad och inställd i poliskammaren för att i saken höras. Norgren säg uå alldeles förstörd ut, och det syntes tydligt att han i flera dagar lefvat i ett ostbrutet sus — Rörande de mot honom Iramkastade mi-stankar att vara på något sätt vällande till hustru Lar. sons dod, fornekade han till alla delar desamma och pås.od sig tvärtom hafva gjort allt hvad han kunnat för aut rädda henne. Mannen Larsson angaf dessutom Norgren att hafva på bedrägligt sätt tillnarrat 8ig ätskiliga honom tillhöriga kladespersedlar, hvilka han pantsatt, hvarefter ban användt penningarne för egna bebot. På grund af allt detta sammantagdt blef Norgren, Sjm medgaf sig sakna så val bostad som sysselsättning, inmanad i häkte, och ransokuingen uppskjöts till annan dag.