Dagens Nyheter – 11 juli 1865, sida 1

här den mest läraktiga och händiga meuniskorace, som kan blifva skicklig i allt. Det eger vidsträckt näriogsfrihet. . Detta oaktadt står industrien der på en låg ståndpunkt. Orsaken dertill är att regeringen bibehållit höga införseltullar på fabrikater och handtverksalster. De fabriker som blifvit anlagda ha arbetat med beräkning på att förtjena genom höga: införseltullar, men ej genom egen drift och skicklighet. Många fabriker ha åter blifvit oanlagda, emedan kloka kapitalister cj vågat spekulera på de höga tullarnes förtfarande. Men nu hafva tullafgifterna blifvit dels upphäfda, dels nedsatta på en mängd införselartiklar. Och snart skall man få se Ryssland i följd deraf göra jättesteg på industriens fält. I sammanhang härmed, och till stöd för vårt yttrande anföra vi ur Posttidvingen följande uppgifter som ådagalägga att en af våra mest skyddade fabriksgrenar är så långt ifrån att gå under genom införselförbudets upphäfvande eller införseltullens nedsättning, såsom dess idkare alltid påstått att det skulle ske, att den tvärtom betydligt stigit derefter: Blesullater af Iull-tagstifiningen angterde socker. De tre sista årer, under hvilka raffineradt socker var törbjudet till införsel, utgjorde värdet af samtlige sockerbrukens i riket tillverkningar i årligt medeltal . . . . . rdr 6,074,000. År 1850 utbyttes förbudet mot en skyddestull motsvarande 10 öre pr skålp., som gällde intill slutet af är 1857. Under de 8 åren 1850—1857 steg årliga medelvärdet ar sockerfabrikationen till TÅ os se so rs eo so 2 vv 9,236,000, Med år 1858 nedsattes skyddstullen till 5 öre pr skålp. Under de 6 åren 1858--1863 steg årliga medelvärdet af sockorfabrikationen till. soc co co 11,951,000.