Dagens Nyheter – 8 juli 1865, sida 2

Spa RAN pr Hm EN Carlstads brand. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Carlstad den 6 juli. Carlstad är ej mer! — Telegrafeu har berättat er den bedröfliga nyheten för dågen. Den sorgliga anblicken af de rykande ruinerna, hvilkas spöklika utseeude likt grafvårdar vittna om försvunnen storhet och glange, beteckna den plats der Carlstad fordom stått. Det smört ans och förtviflans uttryck som målar gig pu hvarje iudivid härstädes kan ej beskrifv as: det måste ses för att kunna fattas; man :oåstv 8c förstörelsen omkring dem, höra deras jemmer, skåda dem i deras af eld och vatten förstörda genomdränkta trasor, lägrade kring de glödande ruinerna, för att kunna rätt fatta den höjd, till hvilken det menskliga eländet kan komma. Jag var en af dem som hitkommo på ångbåten Carlstad söndagen den 2 dennes. Redan långt ut på Wenern framställde sig för fartygets passagerare den storartade anblicken af den brinnande staden; men att det härjande elementet skulle till den grad som skett utsträcka sin förstörande verkan, det fingo vi först erfara då vi landstigit. Det var lifsfarligt att våga sig in på någon gata bland de på alla sidor glödande ruinerna. Den ofantliga hettan från alla sidor, hvirflande vindar, medförande rök och gnistor från de brinnande husen, nedrasande skorstenar och murar uppblandade atmosferen med glödande kalkdam på långa afstånd, hvarigenom ögon och andedrägt löpte fara att förstöras. Midt ibland de på alla sidor omkring domkyrkan brinnande husen höjde sig dennas brinnande torn, förfärligt hemskt i sin brinnande storhet. Glödande syntes det på tornets åt sjösidan tillvända sida sittande årtalet 1737 nyss före det ögonblick då klockorna i sina fall krossade hvalfvet i tornet — en gvarts timma förut hade de upphört att med sina ljud förkunna för den förskräckta mängden eldsvådans fasor. Lyckligtvis har kyrkans inre icke tagit synverlig skada. Hela natten sågs kring den brinnande helgedomens ruin en massa qvinnor, gubbar och barn i sina al regnet genomdränkta och af eld och rök halft förbräinda klädtrasor, gråtande och yridande händren, krälande likt maskar i det nedblötta gräset, anropande Gud och menniskor om skydd mot det frigifna elementets våldsamma framfart. Landshöfdingen syntes öfverallt uppmuntrande till ihärdighet och ansträngningar, men de usla släckningsredskapen, utan en enda vattentillbringare! gjorde släckning omöjlig, oaktadt elfven med sina grenar på alla sidor omgifver staden. Tänk er att det möjligen kan fionas i Sverge 50 städer bygde af träd lik Carlstad, med lika god eller dälig byggnadsordning och med lika dåliga braudredskap, och man häpnar vid tanken på de förluster och lidanden som, genom denna brist på omtanka, genom denna likgiltighet för gemensamma angelägenbeter, deraf kunna blifva en följd. En brandspruta utan tilibringare är ett oting som blott till obetydlig del borde hafva namn af brandredskap, emedan den är helt och hållet beroende af vattenlangningskedjan. Ett bevis härpå hade man tillfälle att här skåda; en spruta var i gång och gjorde god verkan, strålen fördes af eu hr Lundin, vastenkedjan af en mängd militärer. En löjtoant passerar och tilltalar en af soldaterna; den tilltalade gör ställningssteg, förer handen till mössan och — kedjan var afbruten, vattnet slut i sprutan och brandseglet fattade eld. Strålföraren ryter i förtviflan till löjtnanten, denne svarar med att kommendera en timmas rast! — en qvaris timma derefter stod ett hus till i lågor!! Löjtnanten hämnar sig ytterligare på en civil person medelst några slag uf sin knutna hand. Många officerare sågos dock vilja öfverträffa hvarandra i mod och beslutsamhet och gjorde de vackraste ansträngningar för räddande af menniskor och husgeråd. Teater