Dagens Nyheter – 4 juli 1865, sida 2

RR An Smått och godt från Norrköping i bref. Den 7 juli. Icke på många Herrans år hafva vi, på vår breddgrad, upplefvat en så oblid och kulen juni månad, som den hvilken i går gick till ända. Med blåst och köld har hvarje dag börjat och hvarje dag slutat. Härifrån gjorde de båda midsommarsdagarne ett ljufligt undantag; men knapt var midsommarsdagen förliden, förrän på söndagen den gamle trallen började. Det är naturligt, att denna paus af vakert väder också begagnades con amore. Lustresor till lands och vatten omvexlade med hvarandra; och der hvarken fartyg eller vagn ifrån landeaun till den löfprydda hökärran var att få, gaf man sig ut på apostlahästarne med matkorgen på armen. Bland de många sätten att skaffa sig midsommarro hade i mitt tycke fabrikören Erik Swartz valt ett af de bästa. Han hade nemligen inbjudit alla sina många arbetare vid snusfabriken, med hustrur och barn, till sig ut på sin vackra nybyggda egendom Stenkullen i Qvillinge socken, omkring i:dels mil från staden. Karlarne gjorde resan ut med hr von Leesens ångslup Josefine, och qvinnorna och barnen i vagrar. Icke för kostnadens skuld, ty den är för den rike snusfabrikören ej att akta som en pris snus, utan för sitt erkännande af sin förbindelse till arbetaren, är det som denna hr Swartz hågkomst af sina arbetare med en bjudning här omnämnes. Exemplet saknade efterföljd hos alla öfriga välbehållna arbetsgifvare. Riksdagsmannavalet härstädes, utsatt till den 27 dennes, tyckes komma att aflöpa utan allt föregående bråk med försöksmöten och profval, och det agitations-fiendtliga partiet sålunda få sin vilja fram. Reformlistorna afgå i dessa dagar till centralkommittåen, försedda med omkring 50 (säger femtio) namn. Detta oaktadt kan ni vara förvissade om, att reformen har pluraliteten härstädes för sig. Man vill nog att yxan skall gå, ehuru man är för lat att hålla i skaftet, ty fenomenet har sin grund endast i lojhet och ett här starkt rådande tycke för laisser aller I grannhäraderna har till riksdagsman blifvit med stor pluralitet vald, possessionaten, filosofie doktorn, f. d. riksdagsmannen C. J. L. Lönnberg på Ringstad i Ö. Eneby socken, en man just efter reformvännernas sinne, hos den der inget svek är. I början af nästa vecka upptagas kommunalskatterna härstädes. Den som då ej betalar, och många bhfva nog de, ty här är besatt ondt om pengar, får begqväma sig att sedan utgifva stämmoböter ganska dryga (5 öre på Riksdalern), dock högst 5 rdr; och häruti ligger en stor orättvisa, genom hvilken de höga skattegifvarne hafva en bestämd fördel af att ej betala sina skatter på förf: llodagen. — Om torsdagen är auktion på minuteringsoch utskänkningsrättigheterna, då det skall visa sig, huruvida försäljningsrättighetens inskränkande till söckendagarne endast, med undantag för lördagsqvällar, ej förtagit aptiten hos många spekulanter. Om utskänkarne ville vara eniga, så skulle de kunna få regleringen af hela denna angelägenhet i sina egna händer; men i detta fall, som i många, många andra, är madam Concordia ej den som styr och regerar inom vårt stadsstaket. Ett lågt drag af hämdlystnad gifver för tillfället anledning till allehanda reflexioner; bland dem äfven den, att det har sina olägenheter att strängt fullgöra de pligter som tjensten ålägger en tjensteman. Sedan det lyckats en cessionant af israelitisk härkomst, att slingra sig ur lagens klor, eburu temligen illa tilltygad hvad den moraliska karakteren angår, och komma på fri fot efter åratals häktelse, under det processen pågick, i följd af de stränga påståenden för bedrägligt förhållande, som allmänna åklagaren sin tjenstpligt likmä