Dagens Nyheter – 3 juli 1865, sida 1

Göteborgs-Rapportören. XV. Den 27 juni. Det har ätven här gjort ett obehagligt intryck, att processen mot giftblandaren Lindbäck fått en utgång, hvilken icke på något sätt tillfredsställer eller försonar den allmänna rättskänslan. Jag bar sjelf hört wmer än cn arbetare säga med oförställd harm, att lagens handhafvare ha undseende med den grånade brottslingen, derför att han är rik och prest, men hade han varit någon af deras (arbetarnes) klass — då hade saken nog fått ett annat utseende. De tala om mannamån, och visst är, att jemlikheten inför lagen nu åter börjar betviflas. Fastän starka indicier förekommo mot den anklogade, hvilka berättigade till ransakning ang. förut timade besynnerliga dödsfall i hans närhet, och fastän tillochmed polisundersökning hållits samt vittnen förhörts, de der voro tillräckligt bestämda att ställa Lindbäck misstänkt, förekom likväl härom intet egeulligt, utan lät man det bero. Är det väl underligt, att under sådana omständigheter menige man, som väl minnas den mot lokomotivföraren Riex visade stränghet, eller den mot polismästaren Wallenberg visade mildhet och gvutillesse, finna det dock gå besynnerligt till, och draga slutsatser sådana som att lagens kryphål äro för de rika och uppsatta i samfundet, hans stränghet för de fattiga och låga. Och dertill kommer, att Lindbäck, fastän han redan erkänt sig skyldig till mord på nistan, likväl ännu icke blifvit sitt prestembete förlustig. Man kan således vara prest, fastän man är förklarad saker till mord. Huru länge, gör här detsamma, men faktiskt är att man kan vara det. Denna omständighet skall ingalunda vara sjelfva prestembetet till fromma, isynnerhet om det besan