Dagens Nyheter – 30 juni 1865, sida 1

oomsrsrä är AN RE AO Konungens förslag att öka armicten. vt bidrag till stalsiyxen. När man umgås med idel köpmän, blir man köpmansmessigt sinnad och anser handeln för det hufvudsakliga i verlden. Lefver man med handtverkare, så anser man deras stånd för det väsendtligaste i landet. Embetsmäns söner, nvär de sjelfva blifva tjenstemän, äro mycket benägna att tro att allt annat är af föga vigt än protokolliserandet, kameraliserandet och administrerandet. Och likaså — ja ännu mera, efter hvad daglig erfarenhet lärer — inbillar sig en militär att hans kall är det heligaste af alla, ehuru det i sjelfva verket ju icke är vigtigare in nattvakteus på en egendom, afsedt att varna och försvara när någon gång en tjuf gör mine at att bryta sig in. Således är det alldeles icke underligt att så länge konungarne fostras upp som militärer och till militärer, så länge de nästan uteslutande äro i hela sitt lif omgifna af militärer och militärfamiljer, de knapt tänka på annat än militärlyx, militära öfningar, militärens förmäner, och cj inse att för det folk, till hvars viljas verkställare slumpen satt dem, de fredliga yrkena, lifvets bergning, andens förkofran äro hufyvudsaken och nvattvaktstjensten en sak som först i andra rummet må tagas i betraktande samt att tjufvars inbrott lyckliglvis hör till de sällsynta undantagen. Imellertid, då -nu så är att konungarne blifvit på ett förvändt sätt uppfostrade, och fått all sin håg riktad åt orätt håll, så kan det knappt förtänkas dem att de ifra för militärväseudets utveckling. Folket bör blott vara desto uppmärksammare att bevaka sitt bästa gentemot konungens och armeåens håg för militärlyx. Således varna vi för ett förslag som nu framkommit i tryck att öka militärlyxer. En skrift har newligen utkommit med titeln: Några tankar angående Svenska armåens organisation, framlagde för fosterlandsvänner. Många sammanstämmande och oemotsagda uppgifter söga att den är författad af konungen och således innehållor hvad han anser böra göras. Det är i korthet följande: armdens styrka måste ökas. Detta ändamål kan vinnas om man Ööfverflyttar en del af båtsmanshållet till armåen, sedan flottan numera ej behöfver så mycket manskap. Man skulle dertill auvända 3 Norrlands båtsmans-kompanier, bildande en bataljon med 521 man, 1 Westergötlandåg och 2 Hallands kompanier, utgörande en bataljon med 451 man, samt 2 Gotlands kompanier med 260 man. Dessutom skulle man bilda en särskild skarpskyttekår af marinregementet. Nödigt nytt befäl skulle till en del kunna bekostas genom indragningar å flottans befäl. i Detta gäller den indelta armåen. . Beväriogsinrättningen skulle undergå åtskilliga ändringar. Beväringens öfningar skulle utsträckas till fyra år, men styrkan i stället minskas. Bland årets beväringsynglingar borde ett antal, t.ex. 5,000, uttagas till beväringssoldater eller beväringens första uppbåd. — Huru ekulle dessa