Dagens Nyheter – 27 juni 1865, sida 2

sankt Andreas-kors J han ritat i ansigtena på hvarandra. J ären då bra kära i den skälmen ? De svarade icke ett ord. Löjtnanten återtog efter ett ögonblick, i samma bitande ton; — Men hvar är han då, den der väldige kämpen, som låter qvinfolk slåss om sig? Skulle hans blygsamhet händelsevis vara så stor att han icke törs visa sig? Don Pablo trädde fram och såg löjtnanten rakt i ansigtet. — Se här är jag! sade han i mild men fast ton. — Ah! svarade don Torribio, i det han kastade en pröfvande blick på den unge mannen; derpå tillade han: ni är verkligen en mycket vacker pojke; jag är icke alls förvånad öfver, att ni uppväcker så der häftiga passioner. Ynglingen svarade ingenting på denna komplimang, som han väl insåg icke vara uppriktigt menad. — Nå! fortfor löjtnanten och vände sig till de båda flickorna, hvilkendera af er har företrädet hos den här hjerttjufven ? För tusan, varen icke rädda att säga sanningen rent ut. Under några sekunder iakttogs tystnad. — Är det så, återtog don Torribio, att J frukten att möjligen misstaga er? Nå välan, så tala då ni, unge man, och säg hvilkendera af flickorna ni föredrager. — Jag föredrar hvarken den ena eller den andra, svarade åsnedrifvaren kallt. — Hå! sade löjtnanten med låtsad förvåning. Ni tycker således lika mycket om båda två?