Dagens Nyheter – 27 juni 1865, sida 2

strömmat. De flesta hade ej ett tak att luta sitt hufvud under då ovädret utbröt, men någol parti måste man taga: all rangskillnad försvann för tillfället, och damen i sidenklädningar instufvades tillsammans med bonddrängen i ett och samma tält, hvilket någon medlidsam soldat upplät åt dem. Schweitzerierna, uppförda i form af brädskjul, äro bokstafligen packade med menniskor at alla stånd och åldrar. Jag har hört sägas att man betalt ända till 15 rdr pr dag för hybblen i närheten af lägret. Vapenöfningarne fingo egentligen först lif efter konungens ankomst hit. Kungen ankom vid middagstiden den 20; en giödande junisol gjöt sina strålar ned öfver slätten; trupperna voro uppställda i linier, bildande en ofantlig ram kring större delen af den vidsträckta slättens periferi. Sedan de voro uppställda i och för mottagandet, rådde till en början en spänd väntan och tystnad; men snart visade sig en ryttare vid skogsbrynet,hvilken i sporrsträck red framåt slätten, åtföljd af ä—6 personer till häst. I ett nu fick taflan lif, musikkårerna blåste på en gång opp, hvar och en från sitt regemente. Konungen red 2 gånger fram och åter längs linierna vch helsades med entusiastiska hurrarop, mössornas kastande i luften och ett jubel utan all ända. Man märkte att ett nytt lif och en ny stämning från denna stund genomströmmade såväl befäl som soldat. Sedan dess har här varit ett tumultuariskt lif: Trumhvirflar och trumpetsignaler ha blandats med kommandorop och smattrande gevärssalfvor, och de förskräckta skogarne och bergen ha i mångdubbladt echo återgifvit kanonernas dån. Det kan ej nekas att för den reflekterande åskådaren en dylik krigisk tafla, utom det rent fysiska intrycket, framkallar äfven ett ko miskt, liksom allt som simulerar något förskräckligt stort och förkrossande utan att åtföljas af en motsvarande effekt. När man ser kanonen öppna sitt eldgap på 30 stegs afstånd från i allsköns lugn promenerande qvinnor och barn, och bergen genljuda af härskrien, så kommer man helt ofrivilligt att tänka på skaldens ord: parturiunt montes, nascetur Tridiculus mus (Bergen föda, — en liten råtta framfödes.) I går (midsommarafton) var uppvisning med hela truppstyrkan under tillopp och åskådande af en betydlig menniskomassa, som placerat sig på kringliggande höjder. Under kavalleriets halsbrytande evolutioner, visade sig flera anbud till olycksfall; så t. ex. stupade en häst midtunder en sträckt galopp och ryttaren försvann i den tätt packade massan. Man väntade med spänning att få se ett stympadt lik, men snart reste sig mannen efter en stunds afsvimning, kastade sig åter på hästen och satte af i sporrsträck. — Helsotillståndet bland truppen är särdeles godt, trots den hetta som hittills rådt. Vid 7-tiden på aftonen upprestes majstänger, och de raska blå svängde omkring med bygdens tärnor, oaktadt de gått i exercis sedan kl. 5 på morgonen. På en kulle midt på slätten samlades hela underofficerskåren vid bålar. Der var sinnesstimningen hög hela natten. Söndagen. Från flera håll hördes under natten folksången, beledsagad af leverop för konungen. Vid skogsbrynet såg man eldar, kring hvilka allmogen låg grupperad och tillagade sin aftonmåltid. Snart gick midsommarnattens sol upp på en klarblå himmel och belyste de egendomliga grupperna. Kl. 6 på morgonen börjades exercisen åter, då de flesta ej fått en blund i ögat. Kungen är naturligtvis föremål för mycken nyfikenhet bland folket. Jag såg en bonde, som under det konungen intog kaffe i parken utanför borgen trängde sig nära intill och betraktade honom ett par timmar med en stadig och oafvänd blick; då han tröttnat att stå lade han sig, men utan att förlora föremålet ur sigte. Hvad han tänkte i sitt sinne tillåter jag mig ej att gissa, om det ej till äfventyrs var — ingenting. I konungens omgifning märktes en holländsk och en fransysk officer. På mändags morgon sker uppbrottet till fältmanövern, och Axevalla och dess omgifa SA AS er a Fe vat RE ET EA Ar EE