Dagens Nyheter – 22 juni 1865, sida 3

e Hvarjehanda Nyheter. Om fraskankar. En trashavk hör onekligen till den sämsta klassen af menniskor i ett samhälle, till detta afskum som oftare härstammar från de högre klasserna än från allmogen. Början till detta eländiga tillstånd är lättjan och fortsättningen blir dagdrifveri, bodhängeri, krogsittande, superi, tiggeri, tjufvori, kringstrykande, brott och fängelse. Dessa usla varelser samla sig oftast i städerna, åtaga sig aldrig något slags arbete utan svälta heldre, och hvarje af de ofvannämnde gradpasserarne igenkännas på sina särskilta uniformer. Den som, till att börja med, blifvit bortkörd för lättja, är ännu någorlunda välklädd, så länge det räcker, men under dagdrifveriet och sysslolösheten falla småningom kläderna i trasor, ty ombyte saknas och han blir bodhängare, springer ärender och får i ersättning ett par gamla byxor. Nu inträdor tredje stadium, han bir krogsittare, använder allt hvad han kan öfverkomma till bränvin och ligger om nätterna på kroggolfvet eller i ett utbus. Nu börjar han tigga, anser bränvin för nödvändighetsvara, men byxor bland öfverflödsartiklar. När en person ur den bättre klassen förfaller till detta bedröfliga tillstånd, börjar han gemenligen med ett högst oordentligt lefnadssätt, uträttar ingenting på bestämda tider, rumlar om nätterna och sofver om dagarne, har inga bestämda måltider utan äter en bit då och då, vet aldrig hvad tiden lider eller hvad klockan är, har aldrig reda på dag och datum, vet aldrig om han har något i sedelboken, sätter sig i så stor skuld han förmår och har aldrig reda på betalningsterminerna, dricker punsch till frukosten och har stor vedervilja mot ölost, men avser salt strömming och kaviar för en läckerhet. Går man in i hans rum (ifall han har något sådant) så ser man samma oordentlighet som i hans lefnadssätt. Den ena stöfveln ligger på bordet och den andra i spottlådav, i fönstret stå spruckna bränvinsglas, och på goltvet ligga cigarrstumpar bland smuts och toddysqvättar. Vid sängen som saknar