Dagens Nyheter – 21 juni 1865, sida 2

härifrån, ty alla edra steg äro noga bevakade. Ni har ingenting att frukta af de karlar jag har har med mig; de äro fullkomligt pålitliga, och jag har utvalt dem enkom för tillfället. För öfrigt, skola de bara följa oss en liten bit. Don Guzman tvekade ett ögonblick hvarunderöfversten betraktade honom oroligt. Men snart fattade han sitt beslut, reste sig upp och såg öfversten rakt i ansigtet. — Jag svarar nej! sade han i fast ton; hvad än må hända, följer jag inte ert råd, öfverste. Denne hade all möda att dölja sitt missnöje. : — Är pi från förståndet? utropade han, tänk då på att . . . — Mitt beslut är fattadt, inföll don Guzman tvärt; jag går inte ett steg ur detta rum i ert sällskap förrän ni förklarar mig anledningen till ert ovanliga ädelmod. Jag rår icke sjelf derför, men det är någonting inom mig som säger att ni fortfarande är min fiende och att, om ni nu låtsar vilja göra mig en tjenst, det endast är i afsigt att bedraga mig, för att kunna sätta i verket någon elak plan. — Akta er, min herre; jag kom hiti god afsigt; men genom er envishet tvingar ni mig att afbryta detta samtal, som vi icke mera skola kunna upptaga. Jag vill endast säga er att, hvilket skäl än förestafvar mitt handlingssätt, ändamålet dermed är att rädda er och er familj. Detta är den enda förklaring, jag anser mig för närvarande böra ge er. — Den kan dock icke tillfredsställa mig, min herre.