Dagens Nyheter – 21 juni 1865, sida 2

518 UPpPpUleBYre fn nea knn tent En engelsmans anteciningar om Sverge. Seder och bruk. (Forts ) De svenska herrarne äro i allmänhet till ytterlighet gästvänliga, i synnerhet i Wermland. De äro godhjertade, artiga och förekommande mot utlänningar och, när man blir litet närmare bekant med dem, de trefligaste sällskapsbröder under solen. De taga lifvet lätt och grubbla icke på framtiden; men hvad jag i främsta rummet högaktar dem för, är alt de aldrig vända ryggen åt en vän som råkat på obestånd. De kläda sig utmärkt väl och äro olika många af våra grannfolk derutinnan att de alltid äro snygga och rena samt mycket noga på linnet. De äro i allmänhet väl växta, långa och ståtliga och ha ofta vackra, öppna ansigten (man kan väl icke gerna se ett skönare manligt ansigte än den nuvarande svenska kungens); och skall man fälla ett totalomdöme om dem, så måste det bli att slägtet är så vackert och ståtligt som man någonsin kan önska. Men förgäfves letar man bland svenskarne efter dessa nordens härdade söner om hvilka vi hört så mycket talas; ty efter hvad jag kunnat se, står sig en engelsman lika bra i kölden med bara en enkel rock som en svensk i sin tulubb; och dessutom tåla engelsmännen vid mycket strängare arbete än svenskarne. Och efter min tanka finnas många orsaker till detta förhållande. I första rummet bland dessa torde böra nämnas, att ungdomen i detta land icke alls befattar sig med sådana öfningar och lekar utomhus, såsom bollslagning, rodd o. d., i hvilka hvarje engelsk pojke är mästare. Skol-gossarne ha visserligen sina gymnastiklektiover, men dessa besöka de, emedan de äro tvungna dertill, och icke af böjelse, och man skall nästan aldrig se dem sysselsatta med lekar som på något sätt kunna utbilda deras muskler och stärka dem. Dessa muntra samlingar af lekande pojkar som äro så vanliga i England, ser man aldrig i Sverge; och om det någongång händer att några skolgossar springa och leka tillsamn ans, så är det alltid de mindre; de större betrakta sådana der nöjen med det djupaste förakt, det vore allt för mycket under deras värdighet att sysselsätta sig dermed. Vintertiden, som är mera olämplig för andra öfningar, hade man ofta ypperliga tillfällen till skridskoåkning Men det är mycket få som begagna sig derutaf, med undantag af bönderna som färdas på detta sätt öfver isarna för att komma gent. Man får visserligen ibland se de mest utmärkta skridskoåkare och simmare i Sverge, men det är en-dast tillfälligtvis och skall man bedöma landets ungdom i gemen, måsta man säga att den saknar fallenhet och håg för kroppsliga öfningar och begär efter att täfla och utmärka sig i manliga idrotter. Men det är en känd sak att trädet lutar åt det håll dit telningen lutat, och man kan derföre icke vänta sig att förhållandet skall vara annorlunda med männen än med gossarne. Med så många tillfällen att öfva sig i rodd, som der erbjuda sig, kunde man vänta sig att finna roddsillskaper bildade bland de välväxta ynglingarne i detta land; men under hela mitt vistande derstädes såg jag bara ett sällskap sådana amatörer, och det var i Göteborg. Förmodligen ansågo de dock denna öfning kosta för mycket på krafterna, ty sista gången jag var i Göteborg såg jag att båten, en nätt och —(ÄLL 2