Ecklesiastikministerns halfhet. Ständerna öfverhopades under förra riksdagen med motioner om förbättringar i undervisningen uti elementarläroverken. Motionernas mängd var ctt bevis på det trängande behofvet. De siktades och fållades och utlakades af ekonomiutskottets adliga och presterliga ledamöter, så att ej mycket af dem återstod. Men den svaga resten, som rikets ständer godkände och framförde till regeringen, innehöll dock önskningar: att lärjunge må frikallas från att lisa grekiska när hans målsman önskar det; samt att läsordningen må ändras och pensa minskas, så att lärjungarnes öfveransträngning må förekommas. Chefen för kyrkooch undervisningsärendena statsrådet Carlson, som är en så stor formalist som någon akademi-professor kan vars, inhemtade härom utlåtande af lärarne vid elementarläroverken. Det var det olämpligaste steg han kunde göra. De visste att statsrådet Carlson vill att lärjungarne skola hållas i det grekiska tvånget. De ha sjelfva varit tvungna att läsa grekiska och räsonnera, som alla yrkesmän, att när de hafva slitit ondt, så böra de uppväxande också göra det. Hvad öfveransträpgvingen beträffar, så är det föräldrarne och framförallt läåkarne, som med mesta sakkänpnedom kunna yttra sig om gossarne lida af den eller icke. Svaret från de flesta elementarläroverk blef, såsom man kunde vänta, att grekiskan var nödvändig för dem som läsa latin och att öfveransträngning ej eger rum. Utlåtandena äro naturligtvis afgifna på god tro — men fackmän bör man i allmänhet icke rätta sig efter när det är fråga om grundliga förändringar. Stacsrådet Carison har dock gjort det. Han har hufvudsakligen bibehållit tvånget att läsa grekiska, och han har endast medgifvit befrielse derifrån med besvärliga och hindrande omgångar. Han har blott i ringa mån minskat pensa och undervisningefämnena. Det är ännu, som i klosterundervisningens tid, teologien och de döda språken — allt för det allmänna lifvet temligen ofruktbara ämnen — som upptaga mesta undervisningstiden. Stadgan för elementarläroverken, äfven med de ändringar som stadsrådet Carlson kontrasignerat och hvilka äro kuvgjorda i det i går utkomna numret af Svensk Författningssamling (n:r 31), bibehåller ännu sin karakter af att vara en återgåvg från; den liberala anda, hvilken började ingjutas 1 undervisningsväsendet då en