er afsigt, så att jag bestämdt må veta, hvad jag har att hålla mig vid. — Nå väl, min herre, jag kommer från Palermo. — Från Palermo! Åh! sade don Guzman och spratt till mot sin vilja. — Ja, och vet ni hvad man hade för sig i Palermo i afton. — Vid min ära! jag måste tillstå att jag orimligt litet sysselsätter mig med diktatorn och hvad han har för sig, i synnerhet under de tider han vistas på sitt landställe, Man dangade väl och hade roligt, kan jag tro. — Ja verkligen; man dansade och roade sig, don Guzman. — Åh! återtog denne med låtsad eller verklig godmodighet; jag trodde mig sannerligen inte om att vara en så skicklig spåman. — Jo, ni har mycket riktigt gissat hvad man gjorde; dock var det icke ensamt lek och dans man sysselsatte sig med, utan äfven något annat. — För tusan! ni sätter myror i hufvudet på mig, svarade don Guzman med illa spelad glädtighet. Sannerligen jag kan inse, hvad vår utomordentlige general kunde roa sig med mellan danserna, om icke att underteckna order om arrestering af misstänkta personer. Den utmärkte generalen har en så stor håg för att arbeta. — Denna gåog har ni också gissat alldeles rätt, svarade öfversten utan att låtsas märka det ironiska och:spefulla i don Guzmans ton, — Och bland de order han utfärdade, befann sig väl äfven någon som rörde mig?