Dagens Nyheter – 17 juni 1865, sida 2

mannen skullv säga, för att derigenom få veta om denne ämnade komma fram red ursökter, som han i sådant fali naturligtvis måste låtsas vara nöjd med, wler om striden genast finge börjas. Emellertid hade mörkret mer och mer skingrat sig och rodnaden vid horizonten gaf tillkama att solen snart skulle gå upp. Tusen vädluktande ångor uppstego ur jorden, och den friska morgonvind som båste upp skivgrade den dimma som varit utbradd ötver Hoden. Don Estevans tystnad blef alltför lång; både hau och dou Fernando började känna sig brydda och besvirade; hav mäste derför på något sätt bryta den. — Jag vul vara fullt uppriktig mot cr, min herre, sade han; jag har hört hela ert samtal med Tigerkaiten, icke ett enda ord som vcX äts cr emeilan har undgått mig. Ni inser häral att jäs är väl underiiättad och att jig vet av don Fernando Curril och bjigaren Steuhjeriat äro en och samma person. — Ja, svarade mex kauaren i bitter 10on, jag ser att ni förvärfvut er stor kicklighet 1 spronyrket. Man kan dock icke säga att ni valt yrke med smak, min herre. — Hvarför icke det? Kanske skall ni tycka helt anuorlunda när vi huunit sluta vårt gumtal. — Derpå tviflar jag storligen, Ni kan väl icke neka till att i har ett besynnerligt sätt au behaudla de gäster, Gud skickar till er. — Låt mig fi förklura mig och sedan di hört hvad jag har att siga, är jag fäördig att ge er den upprättelse ui fordrar.