Dagens Nyheter – 17 juni 1865, sida 2

. . se Kyrsoherden Lindbåcks menniskaokärlek har visat sig i tre förut icke omtalta förgiftnmingstörsök, om hvicka protokoderua formäla föjljunde : HSvndsgen före sist! jol bade kyrkoherden på ef: termiddagen vlfonnu sg i Andika Nilsdotiers i År jeng stuga. Huoo var vid kyrkoberdens ankomat jelt rj tillstades, men hennes 23-årige son, hvilken 4 Oera snånader varit pligad af bemruta, befann sig bemimna. Etter art halva gjort sig underrättad om gossens til stand, framtog kyrkoherden ett papper ur sockhickan. hvarur ban ballde ett bytakögt pulser a en kopp, ohvarefier hen 16g litet spad ur en på elden i spisen ostaende gryta samt blandade det tilsammans med pulvret. Under denna sysselsättning äterkom Anoika 1 lagom tid, for att se kyrkoherden, bislken af henne icke blifvit anmudad om något slags med:biment, inBifva sonen den tilagade roran. Hvad sligs mediohament det var, wviaste hon icke, men på gossens väsi hade af tekoppens innebill spillts ett par aroppar, som savst hyntaktiga. ter iotagningen haue kysbobersen ullsagt Annika att noga skölja koppen samt lå bort skoljvattnet; byilket hun gjort, eburu denna tillsägelse forvanat benne. Kyrkobersen hade derefier alrest, och omkring en tumma foörgålt, då sonen fått uppkastningar, som fortfarit bela Q-ållen och päfoljinde matten. Sasom kyrkuberden tillsagt, hade musren gilsit sonen hafresoppa och, sedan denna tagit olet. vatten; men det onda bade deraf tilltagit, hvarjemte gossen fatt ulsot, som dock efter ett par uttomningar upphört. Sedermera hade gossen insjuknat snint legat ororlig I sängen under ätta dagar, hbyatunder ban icke kunde förtära det minsta; men småningom dock tillfrisknat. Angående denna sak, har ett vittne, Anders Andersson, bvilken varit pastorn följskug till den sjuke, bekräftat Annikas uppgift, och har Joktor Örtengien derom vidare berättat, att mamsell Ågren samma sondag kommit på besok tll doktorns, uppgitvande att kyrkoherden skjutsat henne dit samt fortsatt färden ullen sjuk i Acjeog. Annika Nilsdotter, som under påföljande vecks varit i arbete hos doktorns hade för honom omnämnt, att hennes posse hade ett helt dygn ait at a uppkastningar efter att halva intagit det af kyrkoherden honom gifna medikamentet. Det hade förundrat doktorn, att kyrkoberden, da han berörde söndag höll utanför doktorns dörr, icke anmodat honom att medfölja tili den sjuke, Dokiorn, som af Annika erfarit, ant flytvingen ur det oppna säre å gossens ben uppbört etter medikamentets intagande, hvaremot gossen svullnat om bfvet, hade föreskritfvi prutar, så att säret åter Skulle öppna sig, och under formodan, att svullnaden då äfven skulle försvinna. Hord öfver denna omständighet hier kyrkoberden appgilvit, att ban så otta förut besvarat duktorn, att han nu icke ville anmoda honom att tillsammans med sig besoka den sjuke på sondagseltermiddagen. Öfver den omstämdyheten, att kyrkoberden varit så noga med, att koppen efier insagningen skulle sköljas sal, och skoljvattnet borislås, ber han icke kunnat afgifva någon nojaktg förklaring, annat an alt medikamentet värd ett vanligt kbrakpultver, som lemnade elsk smak i koppen. I våra redogörelser för den med kyrkoherden hållna ransakning är förut omnämdt, art en sjuk drang, Daniel Danielsson i Klefvane, hösten 1304 fått sig tillsönd en flaska med droppar, hvaraf han intagit något samt efter hvarje intagning fått svära uppkastningar. Daniel Danielsson, hvilken alled natfen till den 25 apel, har för ett par personer, hort fore sin död, uttalat misstankar mot flaskans innehåll. Vidare har ett vntne, Olof Pettersson, berättat, att han Vid ett tillfälle forliden host skjutsat rothjonet Per Olsson från Klefvane, der han en tid varit underhållen, till bemmanet Gerud, hvarest han vidare