Dagens Nyheter – 15 juni 1865, sida 1

Indianerna äro, att så säga, stora barn; de uppreta sig sjelfva och glömma under passionens inflytelse all klokhet och måtta. I förhanden varande fall tvekade de dock något. De erforo visserligen ett lifligt begär att få hämnas på Tigerkatten, hvilken de nn hatade lika mycket, som de för en stund sedan älskat och värderat honom ; men de hade dock svårt nog för att bestämma sig för något af de våldsamma medel att gå till väga mot deras gamle förman, som propositionsvis framställdes. Skälet härtill var enkelt ; dessa naturmenniskor känna icke till någon annan öfverlägsenhet, un den råa styrkans, och ehuru Tigerkatten var långt framskriden i ålder, åtnjöt han dock ett stort anseende för ovanliga krafter och mod. Det var derför med en viss bäfvan som de tänkte på de möjliga följderna af ett våldsamt försök mot honom, i händelse detta skulle misslyckas. Förgäfves använde amantzinen all den vältalighet, som stod honom till buds, för att öfvertyga dem om, att det vore en lätt sak att taga Tigerkatten till fånga, då han kom tillbaka till byn; den plan han uttänkt var