Dagens Nyheter – 15 juni 1865, sida 1

pelten, de andra ha skoningslöst blifvit slagtade af Stenhjertat. Detta är hvad jag kan säga. Sedan denna förklariog blifvit afgifven, iakttogs under en lång stund tystnad. Ingen kunde tala af öfverraskning och vrede; det var det dofva lugn som föregår stormen, som herrskade i rummet. Rödskinnen äro måhända de menniskor, hvilkas känslor och åsigter hastigast vexla, och som lättast låta sig hänföras af yreden. Amantzinen visste detta; också var han nu säker om framgång för sina planer, ty den indiansko krigarens berättelse hade framkallat en förfärlig jäsning i sinnena. Han triumferade redan. , — Nå väl, sade han, hvad tänka nu mina bröder om Tigerkatten? Tycker Hvita Örnen ännu att han har ett hjerta som uteslutande tillhör indianerna? Hvem skall hämnas Svarta Falkens död? Alla höfdingarne reste sig upp och drogo fram sina skalpteringsknifyar. — Tigerkatten är en lömsk huud och en pultron! ropade de; de indianska krigarne skola skalpera honom och fästa hans hår såsom segertecken vid betslet på sina hästar. Endast ett par tre höfdingar sökte göra invändningar; de kände sedan gammalt det inrotade hat, amantzinen hyste till Tigerkatten; de kände likaledes spåmannens falska karakter och misstänkte att sanningen blifvit förvrängd och att Tigerkatten endast gjort sig skyldig till en oförsigtighet, som nu tyddes till det värsta af den man, som blott sträfvade efter hämd och som svurit sin flendes under