Förvämsta orsakerna härtill äro efter mitt förmenande: a) De täta ombytena af styrelse, hvilka bidraga att kullkasta hvarje skugga af ett system, i fall ett sådant någonsin varit å bane. b) ett ömsesidigt bittert förhållande mellan scenen och kansliet, hvilket mer än en gång aflägsnat utmärkta förmågor, som sedan genom företagsamhet öppnat en både för dem sjelfva och det ailmänna iustitutet förderflig konkurrens. ec) en oberättigad inblick i heleller halfprivata förhållanden, som upphörligt underhålles af följande missbruk : Tillvaron i sjelfva teaterhuset af en stor restauration utom tvenne mindre dito, hvarest allehanda små skandaler meddelas från första hand och gå vidare med nödiga tillägg. Obehöriges tillträde mellan kulisserno, ett skick som synes ha blifvit infördt från början i den goda afsigt att sätta artisterna i förbindelse med samhällets högre klasser, men som i det hela viset sig mindre gagneligt för scenen och dess värdighet. Slutligen den olycksaliga handeln med biljeiter till maskinvindens galleri, der en publik af flera tusen personer uppfostras, som för billigt pris ha den högst problematiska njutningen att kunna studera teatern från dess baksida, medan hvarje illusion tillintetgöres. I det vi till fullo erkänna den borgerliga ställning, som teaterståndet intager likaväl i Sverige som i Danmark, förtjena följande fenomener att anmärkas: I Danmark står teatern i högt anseende, man klandrar gerna talangerna och båller författareskapet i ära. Svenskarne underskatta teaterns betydelse, älska personligen sina artister och negligera författarne.