Dagens Nyheter – 13 juni 1865, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Skoborsfare-scen. Verkligt historiskt. — Hvad skall du ha för att borsta mig? frågar en herre på Carl XIII:s torg en af de små skoborstarpojkarne med de stora röda mössorna. — 6 öre, herre! — Åh, jag har inte lust att ge dig mer än 3. Vill du borsta för det? -Kommer aldrig i fråga jag borstar inte under taxan. — Men jag ska borsta herrn för 3 öre, infaller en kamrat till den som vägrat. — Det gör du rätt i. Ich så sitter herrn upp ena foten på skoborstarens lilla låda, och borstaren gör hans stöfvel så blank att han kan nyttja den till spegel, och när stöfveln är färdig begär han sina 3 öre. — Du skall väl borsta den andra stöfveln först. — Nehej, det har jag inte gått inpå. Jag har lofvat borsta herrn för 3 öre, men inte att borsta begge fötterna, för jag går inte under taxan. Men inte kan jag gå så här med en stöfvel blank och en stöfvel oblankad. — Nej tycker någon det . . . inte går det an, inte .. . Herrn får allt tala vid kamraten min att han borstar den andra för jag har inte tid längre. Ja, offret måste beqväma sig att anlita den gossen som han först vändt sig till för att blifva lika fin om ena foten som om den andra. Sens moral: det kostar 6 öre att icke vara halfborstad eller oborstad. Ännu var del tid. En skräddaregesäll från annan ort umgicks sedan ett år tillbaka med dottern till en minuthandlande i Hamburg. Han var en lugn, anspråkslös man, flickan deremot häftig, isynnerhet då det gällde hennes svaga sida: toiletten. De hade beslutat utvandra tll Amerika, der gesällen hade en bror, emedan han saknade medel att hemma göra en bosättning sådan han önskade. Afresan skulle ske en dag i förra veckan. Det felades brudgummen några papper för ett civilt äktenskap; men amerikanska konsulns inverkan besegrade svårigheterna, och det unga parets förening skulle försiggå innan de stego ombord på ångbåten. Allt var i ordning — sakerna voro förda ombord, och sjelfve skulle de följa efter omedelbart efter den civila vigselas förrättande 1 konsulns bostad. Bruden väntade sin utvalde, som skulle hemta henne, på det prydligaste utstyrd; på utsatt timma infann sig brudgummen, men i en enkel resdrägt. Detta ådrog honom förebråelser af den friserade. krinolinomgifna, bandbeprydda bruden. I häftigheten kallade hon hans beteende att komma så simpelt kiädd oauständigt, det antydde icke någon glad tilldragelse, och vittnade ingalunda om kärlek utan om likgiltighet. Brudens granna drägt kort före inskeppuingen hade redan nedstämt brudgummens humör och moralkakan ökade hans missnöje. Iugendera ville gifva vika och kläda om sig, och i följd deraf uppstod en ordvexling som antog en temligen bitter karakter. Brudens föräldrar lyckades slutligen förmå dottern att gifva med sig. Missnöjd och knotande påtog äfven hon reskläder, Droskan körde fram. Paret steg uti; men brucens gräl upphörde icke, utan hon påstod att hon skämdes visa sig i en sådan drägt inför hr