Dagens Nyheter – 9 juni 1865, sida 2

kasom mig sjelt, har jag funderat ut ett sätt, att göra slut på detta olyckliga förhållande. — Jag ser icke huru detta skall tillgå, såvida inte endera af oss går in på att dö. — Ert hat till mig har säkerligen redan kostat er mycket pengar? — Fyra hundra piaster, som de skurkarne stulit af mig, eftersom ni lefver ännu; och dessutom ämnar jag i afton erbjuda två hundra åt en picaro,f) som svurit på att döda er. Det der tar på kassan; och ni ruiverar er bestämdt derpå i längden. Don Torribio suckade i stället för att svara. Don Fernando kastade ifrån sig den utrökta cigarretten och fortfor, medan han var sysselsatt, att tillverka en ny: -— För min del, käre herre, får jag uppriktigt tillstå, att jag tröttnat vid att vara skotttafla åt de personer, ni besoldar, oaktadt den stora oskicklighet de ådagalagt. — Jag förstår nog det; det måtte allt vara obehagligt. — Visst är det så. Jag har derföre, som sagdt, rådbråkat min hjerna för att kunna utfundera ett medel att få våra affärer uppgjorda till ömsesidig belåtenhet, och detta hur nu, såsom jag sjelf tycker, lyckats mig. — Åh! låt höra detta medel, don Fernaudo! Jag vet ni är en skarpsinnig man; det måtte vara snillrikt uttänkt. — ÅAhnej, det är tvärtom mycket enkelt. Spelar ni kort någonsin? ERAN SNES ASA