Dagens Nyheter – 9 juni 1865, sida 2

— Hm! det är verkligen så sällan att det knappt lönar mödan att tala derom. — Just så är äfven törhållandet med mig. Se här då det förslag, jag har att göra er: naturligtvis kan ni icke hoppas att det skall lyckas er att mörda mig. -— Tror ni det, afbröt don Torribio småleende. -— Jag är säker derpå, eljest skulle det redan ha lyckats. — Nåväl; hvad är det nu då ni har att föreslå ? Jo, vi taga en kortick; den, på hvars lott hjerterässet faller, har vunnit, och eger att förfoga öfver sin motståndares lif; den andre iär skyldig att skjuta sig för pannan på stället, om så fordras. — Ah! detta var verkligen ett mycket sinnrikt påfund. j — Antar ni förslaget, don Torribio? Hvarför icke; detta är ett spel, så godt som något annat, fastän utan revanche. Men hvar ha vi korten? Det befanns nu att alla dessa tre hedersmän, som nästan aldrig spelade kort, dock hade hvar sin lek i fickan. Det var också med sådan vana och beställsamhet de framlogo och utbredde hvar och en sin lek, att de icke konde hålla sig ifrån att alla tre utbrista i ett hjertligt skratt.