Dagens Nyheter – 8 juni 1865, sida 2

Mera kommunalsvineri. Vår hedervärda gatuläggningsstyrelse har som oftast fått uppbära rättvisa förebräelser för sitt liknöjda sätt att uppfylla sin skyldighet med vårdandet af hufvudstadens gator, men något mera eklatant bevis på dess lojhet och försumlighet i sådant afseende finnes säkerligen icke än det, som man får skåda på Stora Bondegatan, der densamma skäres af Tjärhofs Tvärgränd. Här finnes nemligen en baekklint eller bergskräfva, der troligen fordom någon entreprenant byggmästare låtit spränga och bortföra behöflig grundsten och sedan lemnat platsen åt sitt öde. Midt i körbanan bar sedan blifvit vältade ofantliga stenar här och der, som mellan sig lemna alnsdjupa gropar. Passagen är för trafikerande till och med om sommaren ytterst vådlig och under höst och vår, minst sagdt, ifsfarlig Otaliga olyckor med stupade hästar, sönderkörda åkdon och kullfallna personer inträffa som oftast. Förhållandet kan vitsordas af en mängd personer, deribland af många af stadens hrr läkare, som, vid pa: sserandet af den vådliga backen, vanligen måste stiga ur åkdonet af fara för stjelpning; af alla mjölkbud från Wermdön och trakten utom Danvikstull; af stadens åkare m. fl., som i denna passage säkerligen uppsändt många mustiga välönskningar för vår dråpliga gatuförvaltning. Om backen skall kunna blifva någorlunda praktikahel måste nödvändigt de oformliga stenarne och uppskjutande klippspetsarne bortsprängas.