Dagens Nyheter – 8 juni 1865, sida 2

I Ä— AA vilja låtit hänföra mig att säga saker, hvaraf ni möjligen kunnat draga några falska slutsatser ; jag försäkrar er dock... — Var lugn, Hermosa, afbröt han småleende, jag har icke dragit någon annan slutsats af vårt samtal, än att ni hyser en varm erkänsla mot den man, hos hvilken ni står i skuld för lifvet och att ni skulle känna er lycklig utaf att veta, att denne man icke är ovärdig er tacksamhet; ingenting annat. — Just så är det ock, min vän; och jag tycker för min del att denna önskan är naturlig och ej förtjenar tadel af någon. — Ja visst, kära barn, också är jag långt ifrån att tadla den; men som jag är man och kan verka mycket, der ni såsom qvinna in genting förmår uträtta, så vill jag försöka att lyfta på den hemlighetsslöja hvyarmed er befriare emgifvit sig, för att kunna bestämdt säga, om han är eller ick är värdig det intresse ni egnar honom. — O! gör det, Estevan, och jag skall tacka er ur djupet af mitt hjerta. Den unge mannen besvarade endast med ett småleende detta passionerade utrop af donna Hermosa, och sedan han tagit afsked af henne, öppnade han dörren och gick. Så snart hon blifvit ensam, gömde hon hufvudet i sina händer och brast i gråt. Ångrade hon väl sin öppenhjertighet mot barndomsvännen ? ( Forts.)