Prester och lewmän i diskussion. (Bref från Göteborg den 5 juni.) Falköping är en liten stad på vestgötabygden, lagd der jernvägen stryker fram, och detta ej på skämt, ty Falköping har verkligen i ordets fullaste bemärkelse blifvit utom sig sedan kommunikationens mäktiga pulsåder drozs igenom Westergötland. Staden har neml. börjat flytta sig ned till banan, och om en hundra år skall gamle staden måhinda vara ett blott minne af förflutna herrliga dagar. I denna stad, i detta Falköping har emellertid någonting ovanligt händt, för att begagna en gammal ordlek, en verklig knalleffekt, som dock visar att i det hela allting knallar och går framåt. För att tala i ett mera tydligt språk, vill jag nämna, att Falköpings Tidning, som jag af en händelse häromdagen fick se hos eu bekant, omnögäide ett prestmöte som hållis på Ranten derstädes och ötven varit besökt at — her S. A. Hedlund och Victor Rydberg. Det goda bladet, som äunu letver i den för: tidningspresson untodiluvianska åsigten, att on intressant berättelse icke förlorar i värde, derför att den ligger till sig, utan vinner i ålder och styrka, och således ingalunda kan täfla med de påpassliga Dagens Nyheter, t. ex. det goda bladet förklarar sig dock till härnäst vilja uppskjuta ett närmare referat af detta möte. Då detta härnäst kan låta vänta på sig länge nog, vill jag här meddela eder hyad som är mig om saken bekant. För att på ett värdigt sätt celobrera den sedan prestmötet i Lund under fjolåret bekante pastor Bring och gifva sitl erkännande åt baus under samma möte uppställda satser (hvilka som bekant givgo ut derpå, all det finnes ingen försoning, utan en försoning i blod ete.), hade man nemligen under hr Briogs tillfälliga dervaro sammankallat genom annons i Wåäktaron ortens prestorskap till ett extra ordinärt möte. Kallelsen åtlöds, och i förra veckan egde mötet ru. Under första dagen diskuterades om teorierua eller religivusdogmerva, och då hade inga laici tilltride. På andra dagen, då kyrkoförfattuingen skulle diskuteras, infuuno sig äfven nägra lekmin på mötet. Dessa tillhörde dock mera de stilla i laudena, så att diskussionen pågick i det största lugu, tills plötsligen tvenug nya lekmän inträdde i mötosrummel. De igenkändes såsom varande hrr Hodlund och Rydberg från Göteborg, och det kan vara ursäktligt, att det uppstod eu stunds förläigenhet. Diskussionen gällde som sagdt kyrkoförfattningen och ordföranden hr Bring yttrade sig dervid relativt ganska liberalt, erkännande lekmäns berättigande till kyrklig verksamhet a —J—L .Xp— — — — — — -1———-—-—;-—— —.0—— AA ALL lg