Dagens Nyheter – 3 juni 1865, sida 2

samt omsättningen — penningväsendet och ekonomiska ställningen i landet — och slutligen lefnadssättet — allt under den uppgifna tiden. — Man skulle väl knappast tro att dessa ämnen kunna muntra, men så är det likväl, ty man möter här öfver allt de löjligaste motsatser till vår tids förhållanden. Öfverallt spåras den landsfaderliga omsorgen om de snälla barnen som regerades med all möjlig omtanka och med oerhördt besvär. 1:a delen som utkom 1851 omfattade sagoåldern, 2:a delen, 1855, medeltiden till 1250, och 3:e delen, 1859, folkungaätten och unionstiden. Chormäsiaren Wiszström har den 19 w.aj aflidit härstädes. Han var säkerligen den äldste då lefvyande af de personer som varit anställde vid kongl. teatern. Han var nemligen född 1779 och således vid sin död 86 är gammal. —Han hade varit gift med den nu jemväl aflidna, utmärkta skådespelerskan fru Eriksson. En af sönerna i detta äktenskap är historieoch genremålaren Alfred Eriksson. Middes gts i går på Blåporten åf embetsoch ijenstemän i postverket för den norska och den danska kommissarien vid här afslutade postkonferens. Två gossar lekte i går afton på den flytande gången omkring badsumpen vid Smedjegärdsgränden. Den ene, en åttaåring, ungefär, föll i vattnet. Den andra, ännu yngre, förstod ej att hjelpa, men skrika det kunde han präktigt, så att folk kom till stället och fiskade upp den borttappade, som återkom till lifvet, oaktadt han varit under vattnet ett par minuter. Pingstnöjen, För dem som icke hafva landtställen erbjuder sig Per Brahe att föra till det täcka och angenäma Rosersberg, som är mycket mindre kändt än det förtjenar, och ångfartyget Höping inbjuder till en tur åt Gripsholm. För dem som ej vilja begifva sig så långt bort, står Blåporten öppet; en middag der i trädgården vid musikens ljud och med Brunnsviken glittrande framför en, är minsann icke att förakta. Hasselbacken må icke heller glömmas. Och Haga, och Nacka, och hundra platser i dessa sköna nejder skola i sitt sköte mottaga tusenden af lustvandrare — om vädret blir så vackert som vi önska. Mycket väsen för en apa. Man såg i går afton en stor jagt på Gamla Kungsholmsbrogatan och Drottninggatan. Det stackars vildbrådet var en liten apa som kommit lös från sin kringvandrande Italienske egare och nu begagnade friheten till att göra besök på husen. En massa karlar och pojkar förföljde den stackars apan med stenar och käppar. Hon ilade med dessa djurs förundransvärda styrka och vighet från tak till tak, från hus till hus. Slutligen sågs han promenera uppför en ränna från gatan till taket af Piehlska huset. Hennes vidare öden känna vi icke.