Dagens Nyheter – 2 juni 1865, sida 2

Caribalidi om England och Amerika. Garibaldi, redan förut känd äfven för sin ovanliga förmåga att yttra sig kärnfullt i skrift, har till utgifvaren af den Engelska veckotidningen Publie Opinion insändt följande märkliga skrifvelse om förhållandet mellan England och Amerika: Vi tro oss göra läsaren ett nöje genom att återgifva den jemväl i original: Al Signore direttore del giornale POpinione Publica. Io considerava sin dal suo principio la questione Americana come umanitaria mondiale, e fui dolente nell osservare parte del publico inglese avverso al ristabilimento dell unione nella grande Republica, che pre-esistessero dei motivi di rancore tra VIoghilterra e VAmerica e ben noto; ma che il buon senso del popolo che primo santificd il principio dell emancipazione dello schiavyo non si esternasse con plauso a Nort Americana, che si mostravano bracceio della Providenza al conseguimento del sublime concctto, fu cosa dolorosa. Che gintendino dunque questi donni dell oceano per il bene dell umanitå conculcata. Figli delia stesse madre sapino che la loro generosa stirpe C oggi il baluardo del diritto delle nazioni e che il despotismo soffia i dissensi tra loro perche ne trema e perchåe nella loro concordia scorgi Vimpossibilita dell attuazione de suoi disegni universalmente liberticida. Credetemi, ecc., Caprera, Maggio, 1865. — G. Garibaldi. Ofversättning : Jag har från början varit af den åsigt, att amerikanska frågan rörer menskligheten och hela verlden, och det gjorde mig ledsen att se, det en del af engelska allmänheten var fiendtligt sinnad mot enhetens återställande i den stora republiken — en följd af den afund, som existerat mellan England och Amerika. Det var sorgligt, att den sunda känslan hos det folk, som först uppställde slafbefrielsens grundsats, icke yttrade sig med bifall för nordamerikanarne, hvilka visat sig vara Försynens redskap för verkliggörandet af denna höga ide. Måtte hädanefter Brittania och Amerika, dessa oceanens herrskarinnor, blifva eniga till mensklighetens bästa! De iro barn af samma moder; må de då inse, att de