Dagens Nyheter – 31 maj 1865, sida 2

Rättegångsoch Polisnyheter En lefnadskhistoria. Qvinspersonen Anna Charlotta Andersson, häktad och tilltalad att häfva tillgripit ett par strumpor, värda 50 öre, var i förrgår upphämtad till rådhusrättens tredje a fdelning för att undergå ransakning. Målseganden, skräddaregesälls-hustrun Josefina Rosenbladl, var personligen tillstädes. Andersson fick till att börja med redogöra för sina lefnadsomständigheter, och berättade hon, att hon, som är född den 9 november 1826 i Nyköping, vid 9 års ålder kommit från föräldrahemmet. Då hon blef 19 år kom hon till Stockholm. — Hvad skulle du här att göra? sporde ordf. Jo, bli olycklig som så många andra. — Jag reste hit för att få tjenst, yttrade Andersson. — Hvar fick du tjenst? återtog ordf, — Hos en kaffehusidkerska, som hette Bergström. — Jo det var just rätta stället. — Sedan kom jag till en annan kaffehusidkerska, som hette Westergren, och derifrån till korrektionshuset för stöld. — Hvad straff fick du då? — 5 dygns vatten och bröd och 2 månaders straffarbete. 1860 dömdes Andersson för andra resan stöld till 4 dygns vatten och bröd och 1 års straffarbete, och då hon blef fri stannade hon 1 år på korrektionshuset som frivillig. Då hon omsider lemnade fängelsets murar bakom sig, trädde hon snart inom andra murar, nemligen arbetshusets, och der vistades hon till kort före den nu ifrågavarande stöldens begående. Sedan ordföranden genomögnat Anderssons prestbetyg, för att se om hennes uppgifter öfverensstämde med anteckningarne å betyget, yttrade han: Det här prestbetyget innehåller så många motsägelser, att man inte kan få reda på något. Ja, de presterna föra sina anteckningar så att det är riktigt sorgligt. — Har du tagit de ifrågavarande strumporna? sporde ordf. — Ja, jag bade inga sjelf, och derför tog jag dem, svarade Andersson gråtande. — Du var också full vid tillfället? — Ja, medgaf Andersson. — Du har således den olyckliga böjelsen att supa och att supa för mycket. Allmänna åklagaren uppträdde nu och yrkade ansvar å Andersson för tillgrepp, och dömdes hon att för tredje resan stöld hållas till straffarbete i 3 år och att i Y år vara förlustig medborgerligt förtroende. — Slipper jag att sitta i cell, herr rådman ? frågade Andersson sedan domen fallit. — Det är något som inte rätten kan svara på. Jag gissar att det helt och hållet beror på ditt upp