Dagens Nyheter – 30 maj 1865, sida 2

-— Ack! mumlade den unga flickan, jag visste väl, jag, att han skulle handla sä. — Tack! min fröken, svarade han, tack för att ni haft förtroende för mig! I det han sade dessa ord, lifvades hans drag och en blixt sköt fram ur hans öga, men han återtog genast sin vanliga marmorlika känslolöshet och sade: Jag har lofvat att föra er friska och oskadda till er boning, och jag skall föra er dit. — Fruktar ni då någon fara? frågade honom don Pedro. Faran finnes öfverallt, svarade han bittert, i öknen framför allt. Skulle vi hotas af något förräderi? — Ställ icke några frågor till mig, jag ämnar ej svara derpå; drag endast fördel af mina ord: om ni vill behålla ert lif, måste ni, ehvad ni än må se mig göra eller säga, hurudant milt uppförande iän må vara, för mig hysa det mest oinskränkta förtroende och utan tvekan och fruktan lyda mig i allt hvad jag befaller er, ty alla mina handlingar hafva blott ett mål — er räddning; gårni in derpå? — Ja, utropade lifligt donna Hermosa, hvad som än må hända, så skola vi aldrig betvifla er rättskaffenhet, och vi skola endast handla efter edra råd. — Jag svär er det, bifogade godsegaren. — Det är bra, nu ansvarar jag för allt; varen lugna; talen ej till mig — jag har behof af några ögonblicks hyvila. Efter en lätt bugning aflägsnade han sig några steg och satte sig vid foten af ett träd. (Forts.)