Dagens Nyheter – 29 maj 1865, sida 2

— Han står dock midt framför er, min herre, sade Tigerkatten och pekade på jägaren — Ja, inföll denne, i det han kastade en förtörnad blick på gubben, det är jag som skall visa er vägen och jag lofvar er att hvilka hinder än må möta oss, vi må råka ut för vilda djur eller menniskor, så skall ni dock komma frisk och sund hem till er hacienda. Tigerkatten svarade ingenting på dessa ord, som han dock mer än väl insåg vara riktade mot sig; han nöjde sig med att rycka på axlarne, medan ett föraktligt leende krusade hans tunna, hårdt sammanbitna läppar. — Åh! svarade godsegaren; ir dot ni som skall bli vår ledsagare, min herre? Då är jag fullkomligt lugn; då ha vi ingenting att frukta. Hela ert förra idelmodiga beteende mot oss är mig en tillräcklig borgen för framtiden. — Nu till häst, kommenderade han efter ett ögonblicks tystnad; vi ha redan förlorat alltför mycken tid. De resande åtlydde befallningen utan att svara. — Farväl och lycka till! gcade Tigerkatten då han nu såg dem färdiga att afresa. — Ännu ett ord, om ni tillåter, min herre! sade godsegaren i det han vände sig till värden och lutade sig litet framåt i sadeln. Tigerkatten närmade sig, i det han gjorde en artig bugning. — Var så god och säg hvad ni önskar, sade han; är det någon ytterligare tjenst, jag är nog lycklig att kunna göra er? — Nej, svarade mexikanaren, jag står redan i alltför stor obligation hos er. Jag