Dagens Nyheter – 27 maj 1865, sida 2

jag vara särdeles tacksam, om ni ville helt öppet omtala era planer. — Jag vill göra dig afgudad af den unga skönheten. —Mig! utropade ynglingen, som vid denna förklaring helt och hället tappade koncepterna och blef blodröd i ansigtet. -— Ja, just dig. Du tror väl inte att jag har några spekulationer på henne för egen rikning. — O nej! återtog den unge mannen och skakade bedröfvad hufvudet; det är inte möjligt, allt skiljer oss åt. Ni har icke täukt på hvad hon är och hvad jag är, jag, Stenhjertat, hvilkens narmn inger skräck och fasa ifver hela nejden. Nej, nej, detta måste för evigt bli en dröm; en sådan kärlek vore en vidunderlighet. Åh, det är alldeles omöjligt, säger jag ännu en gång. Tigerkatien gjorde en axelryckning och små.og tföraktligt. — Du har ännu mycket att lära här i verlden, min son, sade han; du känner icke denna sammansättning af cengel och djefvul, denna besynnerliga samling af alla dygder och alla laster, som man gifvit namnet gvinna. Var ötvertygad derom, min gosse, att sedan vår moder Evas dagar har icke qvinnan undergått någon förändring; samma grymhet, samma list, samma trolöshet utmärker heune ännu. Hon har på en gång tigerns och ormens natur. Antivgen mäste hon förödmjukas och kufvas af en mäktigare vilja, eller ock sjelf herrska; och den man, som icke förmår iujaga fruktan hos henne och såmedelst inge henne en ofrivillig respekt, honom föraktar