Dagens Nyheter – 27 maj 1865, sida 2

Kyrko-recensioner. Redaktionen I af tidningen Carlshamn har mottagit en insänd uppsats, i hvilken framhålles nyttan och nödvändigheten att offentligen recensera så väl innehållet och formen af predikningar i allmänhet som sjelfya deklamationen. Iusändaren uppdrager en jemförelse mellan andra länpers ocq vårt lands presterskap samt visar huru långt man hos oss står efter utlandet. Tröffande, men kanske väl skarpt, skildras liflösa predikoföredrag, hållna af personer, som icke hafva ringaste begrepp om hvad deklamation vill säga. Men felet ligger väl egentligen deri, att man vid våra uuiversiteter och skolor lägger alltför liten vigt på den bltvunde prestens förmåga att på ett behagligt och välljudande sätt töredraga sitt ämne. Det är dock icke blott presterskapet, utan det är hela landets embetismannuakär, som vid jemförelsen med utlänningen i detta afscendet kommer till korta. Men på samma gång som vi erkänna denva stora brist i vår bildning, kunoa vi ej underlåta att påpeka den erfarenheten, som många gjort, att mun i utlaudet ofta får höra långa vackra och välklingande tal och predikningar utan ringaste imuchåll Under aftörandet låter det mycket bra, men vid slutet är man bka klok som vid början. Den ståtliga deklamationen och det rika ordsvallet tängslar och tjusar åhöraren, så länge föredraget varar, men utt offentligen framhålla de personer, som hvarken jått ivhemta undervisving i deklamation, cj heller af naturen io mästiga att halla ov ledigt föredrag, unsc vi ej vara på sin pluts. Hvad åter predikningarnes inuchåll beträffar, så hatva vi för någon tid sedan sett den övskan framställd i några andra tidningar, att de borde uuderkastas recension. Skulle man göra allvar härmed, så äro vi beredda utt gå ännu längre, ty vi anse, att man då bör uuderkasta uliu töreläsningar Vid universiteterna och alla Ilcktioner vid både elementarläroverken och folkskolorua offentlig gransknivg. Hitintills bar det bruket varit rådande i vårt land, att hvarje lirare på egen hund fått uppgöra sig en method, efter hvilken han undervisar. Etfter några år faller han lätt in i ett visst manär, som sedan följer honom så länge han lefver, i fall han icke göres uppmärksam derpå. Att tidningarne äfven inom detta område skulle kunna utöfva ett välgörande inflytande, är vår öfvertygelse, men en enda liten svårighet står ännu i vigen för realiserandet af denna stora idd, och den är: anskaffandet af ett tillräckligt antal erkändt kompetenta publicister.