Dagens Nyheter – 22 maj 1865, sida 2

ni antar således anbudet att gästa i min boning? — Hvarför icke, ifall ni menar allvarsamt dermed. — Nå väl, kom då och var utan fruktan! Jag ger er mitt hedersord på att intet ondt skall vederfares er eller dem som åtfölja er. — Välan, genmälte don Pedro, jag följer er. : Den okände hade med ständigt växande oro åhört detta samtal; i detta ögonblick störtade han häftigt fram och ryckte godsegaren i armen. Stanna! för Guds skull, stanna! utropade han med en af rörelse darrande stämma; låt icke bedraga er af denne mans låtsade välvilja; han utlägger en snara för er; det ligger svek under detta anbud. Tigerkatten höjde sig till sin fulla längd och kastade på den unge mannen en blick, hvari det djupaste förakt bodde. — Du vet icke hvad du säger, gosse, svarade han i högdragen ton; denne man kan lugnt anförtro sig åt mig; visst är jag fördomsfri, och det är icke mycket här i verlden jag respekterar; men mitt hedersord har jag dock aldrig brutit, och jag tål icke att man betviflar min ordhållighet. Jag har gifvit denne herre mitt hedersord. Pet är sålunda icke värdt att du söker förhindra vår affärd; den unga flickan, som du så oförmodadt fått egna ditt bistånd, är icke räddad ännu; hennes tillstånd kräfver en skötsel som du icke är i stånd att gifva henne. Den okände darrade; en hotande blixt