Dagens Nyheter – 19 maj 1865, sida 2

ögon vittnade om att mycken uugdomlig lifskraft ännu fanns qvar hos honom. Rikedomen i hans drägt och det lediga i hans sätt gåfvo tillkänna att han innehade någon hög ställning i det mexikanska samhället. — Ni har på en gång begått tvenne stora misstag, min herre, svarade ändtligen den okände; dels derigenom att ni skyndat fram mot mig så der utan alla försigtighetsmått och dels derigenom att ni begärt hjelp och skydd af mig, utan att känna mig. — Jag förstår er icke, min herre, genmälde den nykomne förvånad; äro då icke menniskorna skyldiga att bistå hvarandra. — I det civiliserade lifvet går det visst så till; men i vildmarken bådar alltid åsynen af en :menniska någon fara; vi äro vilda allesammans här. Fremlingen gjorde en åtbörd af häpnad. — Sålunda, sade han, skulle ni, utan att hjelpa, kunna se edra likar omkomma genom den rysligaste af alla dödar. — Mina likar, genmälde den okände med bitande ironi, äro prairiernas rådjur. Hvad har jag att göra med er, menniskor i städerna. I ären ju alla afsvurna fiender till alla dem som andas frihetens rena luft. Det finnes in-genting gemensamt oss emellan; derföre drag er tillbaka och stör mig icke länge. — Nåja, återtog fremlingen i förnärmad ton, jag skulle visst icke falla er besvärlig vidare, jag skulle heldre förgås än ännu en gåog tigga om er hjelp, så vida det endast vore fråga om min egen person. Lifvet är mig icke nog kärt för att jag skulle vilja ge