Dagens Nyheter – 18 maj 1865, sida 1

— Jag har redan förut haft den äran att besvara denna fråga med nej. — Hvarför har ni då velat mörda mig? — Jag, min herre! utropade banditen med otvetydiga tecken till den största förvåning, skulle jag vilja mörda er! Aldrig! — Huru, din skälm! svarade ryttaren, i det han rynkade ögonbrynen; du är nog fräck att föra sådant språk, fastän det nu är fjerde gången du skjutit till måls på mig och sist för blott några timmar sedan. — Åh, jag ber, min herre, afbröt el Zapote ifrigt; detta är ju en helt annan sak. Jag har skjutit på er, det är sannt; det är också mycket sannolikt att jag kommer att skjuta på er ännu en gång; men aldrig, jag svär det vid min eviga salighet, har det varit min afsigt att mörda er. Fy då! Jag, en hederlig karl! Hur kan ni ha så dåliga tankar om mig, min herre? — Ja men, för hvad ändamål har ni då skjutit på mig så der gång på gång? — För att döda er, kan ni väl förstå. — Att döda en menniska är då icke att mörda henne, efter er uppfattning? — Jag betraktar hela denna sak som en ren affär. — Hvad säger ni? En affär? — Jag tror den skurken blifvit galen? — Min herre, en hederlig karl sviker aldig sitt löfte; jag är betald. — För att döda mig? utropade ryttaren. — Just så, svarade el Zabote; ni förstår att jag under sådana förhållanden är tvungen att uppfylla mina förbindelser. Ett ögonblicks tystnad inträdde; synbar